Nu står det Hitachi över hela Ludvika
En ny skylt som påverkar hela samhället
Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna förklara symboliken i det som just nu händer i Ludvika. Den väldiga skylten som med stora röda bokstäver förkunnat företaget ABB:s närvaro håller på att monteras ner. Istället står det nu Hitachi under julgranen på fabrikens högsta byggnad.
Det är tre år sedan beskedet kom. ABB:s ägare och styrelse tänkte sälja. I fortsättningen skulle verksamheten i bland annat Ludvika bli en del av den japanska jättekoncernen. Ett beslut som fattades långt borta.
En ny skylt som betyder att allt förändras, samtidigt som allt också är sig likt.
En stor del av mitt liv har jag bott på orter där precis en sådan där skylt varit en stor del av människors liv. Och av deras sätt att tänka. SKF:s stålverk i Hällefors, Bofors logotyp som lyste över fabriken i Karlskoga. Jag såg den från fönstret i min studentlägenhet på åttonde våningen i höghuset vid E18.
Fundia i Smedjebacken och Uddeholm i Degerfors. Till och med när jag bodde i Göteborg möttes jag av en fabriksfasad när jag skulle ta spårvagnen från Gamlestaden.
Det producerande Sverige. Flera av de där företagsnamnen har ersatts av andra. Några av industrierna är borta. Men spåren finns kvar.
Företagen och fabrikerna sätter sin prägel på samhället, och namnen kastar långa skuggor. När jag för några år sedan besökte Stefan Löfvens gamla arbetsplats i Örnsköldsvik gick det att ana den gamla skylten från tiden innan Hägglunds blev en del av en brittisk vapenkoncern.
I Ludvika finns namnet ASEA fortfarande inmurat i en av fabrikens byggnader.
De där logotyperna är på något sätt mer än företagen de representerar. Kanske till och med mer än namnet som står på lönebeskedet. De blir symbolen för det som produceras varje dag, i allmänhet i en stentuff global konkurrens. Det gäller verkligen ABB - förlåt, Hitachi - i Ludvika.
Jag brukar säga att Stockholm känns lite provinsiellt när man bor här. I Ludvika är det mer regel än undantag att människor har berättelser från arbetsresor i Asien, Afrika eller Latinamerika. Till Ludvika kommer det hela tiden människor från olika delar av världen för att arbeta eller lära sig.
Ibland tänker jag att det som händer här kan vara landets bäst bevarade hemlighet när det handlar om industrins bidrag till klimatomställningen. Det här samhället är nämligen byggt kring en fabrik som är världsledande när det gäller kraftöverföring, på att flytta ström. Ludvika finns därför att den kompetensen har vuxit fram här, och när både industriprocesser och transporter ska elektrifieras är det svårt att tänka sig något viktigare.
Naturligtvis handlar det om forskning och utveckling, men inte bara det. Kunskapen och traditionen bärs i varje del av fabriken.
Det är symbolen för allt det där som nu byts ut, samtidigt som verksamheten i Ludvika ska inordnas i en ny företagskultur och en annorlunda koncern. Det är klart att det är viktigt.