Sverige lever inte på att göra Powerpoints
Vi behöver en riktig industripolitik
Det går bra för lastbilstillverkaren Volvo. Förr i tiden brukade man säga att det betyder att det går bra för Sverige. Det var innan huvudstadens trendsättare börjat tro att vi lever på Powerpoints.
Hur som helst kunde chefen Martin Lundstedt i förra veckan berätta att företaget sålt för 94 miljarder årets första månader.
Ökad E-handel, stigande fraktpriser och byggboom gör att åkare och entreprenörer runt om i världen vågar satsa . Dessutom ligger Volvo i framkant när det gäller framtidens transporter. Andelen eldrivna fordon är fortfarande liten, men antalet stiger snabbt.
Kan tvingas stänga
Allt borde vara frid och fröjd, men det är det inte. Under våren kan Volvo tvingas stänga fabrikerna under några veckor. Det fattas delar, eller mer precist halvledare.
Ett modernt fordon är en rullande serverhall. Behovet av datorer och elektronik växer också när bilar och maskiner ska drivas av el och dessutom göras självkörande. Men komponenterna, som främst tillverkas i Asien, fattas alltså redan.
När vi efter pandemin ska tala om att höja beredskapen och minska samhällets sårbarhet borde det vara självklart att Europa och kanske Sverige måste ha en egen tillverkning av något så avgörande. Det skulle nog också göra utvecklingsarbetat effektivare.
– Vi välkomnar alla initiativ som gör att de regionala värdekedjorna stärks, sa Lundberg till Svenska Dagbladet.
Grön el
Ändå är det inte halvledarna som är Volvodirektörens största bekymmer på lite sikt. Det handlar om tillgången på grön el. Och om tillgängligheten.
Ska elektrifieringen av transporterna kunna genomföras måste hela kedjan fungera. Elen måste produceras. Elnätet behöver klara av att föra den till kunderna och dessutom måste det finnas laddstolpar. Inget av det där ordnar sig av sig själv.
Jag tror att Martin Lundbergs oro illustrerar något viktigt. Den svenska industrin, själva grunden för vårt välstånd, håller på att förändras i grunden. Klimatkrisen ger oss inte något annat alternativ.
Kraven växer
Inte minst på den här sidan har vi skrivit mycket om stålindustrin, men processen pågår i många branscher. Det betyder också nya krav, till exempel på infrastruktur som elnätet och IT. Men också på leveranssäkerhet när det gäller nyckelkomponenter och strategiska material. Och på kompetensförsörjningen, naturligtvis.
Ingenting tyder på att marknaden kommer att klara av att fylla de behoven ensam. Det behövs en konsekvent politisk ledning. Klimatpolitiken är en del. Utan utsläppshandeln skulle förmodligen mycket av det vi nu ser inte bli av.
Men det räcker nog inte. Kanske ska Stefan Löfven och Ibrahim Baylan damma av ett av svensk politiks mest daterade och utskällda ord, industripolitik. Det är nämligen dags att politiken på allvar börjar ta ett ansvar för att omställningen i det producerande Sverige ska lyckas.