Skattebetalarna står för S elpristak också
Kan till och med göra saken värre
Riskerar att göra saken värre
Häromdagen konstaterade vi här på ledarsidan att skattebetalarna skulle tvingas stå för Moderaternas föreslagna skattesubventioner. Samma sak kan naturligtvis sägas om det förslag regeringen presenterade idag. Ramen för vad pristaket på el ska få kosta är dessutom fyra gånger större än i det moderata förslaget.
Finansminister Mikael Damberg invänder säkert att pengarna kommer från Svenska kraftnät. Att det rör sig om inkomster det statliga bolaget fått därför att den europeiska energikrisen och kriget i Ukraina skapat en extrem situation. Att det aldrig har varit meningen att systemet med elhandelsområden skulle generera sådana orimliga summor.
Damberg har rätt
Damberg skulle ha rätt, men det ändrar inte på faktum. Regeringens pristak på elen kommer att betalas med svenska folkets pengar.
Vi talar dessutom om pengar som samlats in för investeringar som skulle förhindra just det slags kris vi nu befinner oss i.
Med det sagt är det begripligt att både oppositionen och regeringen upplever att man måste göra något åt den hotande elpriskrisen i vinter. När familjer inte kan betala sina elräkningar eller när företag tvingas i konkurs därför att strömmen blivit för dyr blir principiella invändningar omöjliga att försvara.
Ingen långsiktig lösning
Ändå måste det faktiskt sägas. Politiska beslut om elpriskompensation är inte en långsiktig lösning. I värsta fall kan de till och med göra problemen värre.
Att sätta ett pristak på el och låta staten betala resten gör inte att vi kommer att spara energi. Tvärt om. Subventioner betyder större efterfrågan och eftersom det är brist sannolikt ännu högre priser.
Att betala ett pristak på el med pengar som samlats in för framtida investeringar betyder inte heller att det svenska kraftnätet rustas upp. Det är ett grundproblem, eftersom inga subventioner i världen kan hindra falskhalsarna i systemet från att ställa till problem.
Inte mer elproduktion
De statliga subventionerna leder inte heller till att det produceras mer el i södra Sverige. Här vet vi att det finns investerare som är intresserade och projekt som skulle kunna genomföras. Hindret stavas ofta lokalt motstånd och politisk ovilja på kommunal nivå. Att staten betalar delar av elräkningen åt medborgare och företag i kommuner som säger nej till att tillåta elproduktion sänder en ganska konstig signal.
Till sist kan man fråga sig vad direktörerna på riksbanken tycker om en stimulans som totalt kan landa på 60 miljarder kronor? Det lär knappast dämpa kraven på höjda räntor.
Magdalena Andersson och Mikael Damberg hoppas säkert att dagens besked ska lugna alla som är oroliga för vinterns elpriser. Det är möjligt att det lyckas. Men söker man en långsiktig lösning på problemen i det svenska och det europeiska energisystemen kommer det att behövas helt andra åtgärder.