Saknas: 160 miljoner kvinnor - i hela världen
4 SEPTEMBER 2011. Aborter
Kina genomgår sin egen version av det amerikanska 50-talet får vi höra. Den
kinesiska medelklassen har växt med 800 miljoner människor de senaste tjugo åren. Kylskåp, mikrovågsugnar, tv-apparater och luftkonditionering. Barnen till gymnasium och universitet för första gången. Alla börjar äta mer kött och männen börjar dricka öl. Framtiden är ljus. Vi befinner oss i början av det asiatiska århundradet.
Amerika vacklar under massarbetslöshet och ett politiskt system oförmöget att hantera verkligheten. Den europeiska drömmen ser ut att krackelera under tyngden av sin egen valutaunion och den gamla europeiska förbannelsen: besattheten vid allt främmande. År 2050 beräknas den kinesiska ekonomin vara dubbelt så stor som USA:s. En ny sol verkar stiga i öst.
I detta framåtskridande, självförtroende och aldrig-har-så-många-fått-det-så-mycket-bättre-så-snabbt, utsätter kvinnor sina kroppar för brutala aborter i vecka tjugo. Fostret är mer än tjugo centimeter långt och hon tvingas krysta fram det ur sin kropp. Det ska inte få leva. Eftersom det är en flicka.
Allt för jakten på status i den nya medelklassdrömmen.
”Vad är poängen med materiellt välstånd om man inte har en son som kan ärva det?”, säger Wu Pingzhang i Mara Hvistendahls nya bok ”Unnatural selection”. Han promenerar stolt med sina tvillingsöner på axlarna i familjens nya bostadsområde.
I naturen föds det 105 pojkar på 100 flickor. Mellan 104 och 106 är det normala intervallet. Allt annat är ett bevis på att något är fel. I Indien finns det i dag 112 pojkar på 100 flickor. I Kina är antalet 121. Könsselektiva aborter ökar inte bara i södra och östra Asien, utan även i Kaukasus och på Balkan. Situationen drar upp det globala snittet till det biologiskt omöjliga 107 pojkar på 100 flickor. Enligt beräkningar saknas det totalt 160 miljoner kvinnor i världen. Lika många som USA:s samlade kvinnliga befolkning.
Utraderade.
Eftersom de ansågs mindre värda.
Vi har vant oss vid att tänka att tillväxt, utveckling och modernitet kommer att lyfta alla båtar och svepa undan alla patriarkala strukturer. Men Hvistendahls bok visar att könsselektiva aborter tvärtom är vanliga i rika urbana områden. De ökar och det är medelklassen som driver utvecklingen.
Aborter introducerades i stora delar av Asien, inte som kvinnans rätt till sin egen kropp, utan som ett medel att kontrollera befolkningsökningen. När ultraljudstekniken kom sågs den som ett sätt att göra det möjligt för familjerna att få sin efterlängtade son utan att behöva skaffa barn efter barn. Västerländska forskare och demografer uppmuntrade fenomenet av den anledningen. Vi fick en värld av män. Män utan kvinnor.
I de delar av Indien med minst kvinnor har kriminaliteten skjutit i höjden. Kinesiska medelklassmän reser till Vietnam för att köpa sig fruar från fattiga familjer. Flickor kidnappas och säljs som sexslavar och om tio år kan Kina ha 30 miljoner män som inte kommer kunna hitta en kvinnlig partner.
Vi talar ofta om den amerikanska sidan av utvecklingen som ledde fram till den globala finanskrisen. Mer sällan talar vi om den kinesiska. När USA konsumerade för mycket, sparade kineserna för mycket. Tillsammans har det skapat en global obalans som slutligen välte hela systemet. Förklaringen till kinesernas ovilja att spendera brukar sägas vara att de måste spara till sin egen sjukvård och pension. Landet saknar nästan helt trygghetssystem. Men under de senaste femton åren har tryggheten trots allt blivit bättre. Det privata sparandet har däremot fortsatt öka. Män i mörka kostymer som vill rädda världsekonomin kliar sig i huvudet. Det kan vara de 160 miljoner saknade kvinnorna som spökar.
Där Wu Pingzhang lyckligt vandrar med sina tvillingsöner på axlarna oroar han sig nämligen bara för en sak: hur de ska hitta varsin fru. Varför ska man ha söner om inte sönerna i sin tur kan få söner? Kvinnorna blir allt färre och i Kina är en mans chanser till äktenskap mycket beroende av att hans föräldrar har kapital att ge honom. Han bör ha ett hus och en bil för att kunna hitta en fru. Kinesiska familjer som har söner måste spara allt mer. Vilket de också gör.
Och eftersom de är så många får det effekter på hela världsekonomin.
Det börjar i kvinnors kroppar. Precis som allt annat.
”Jag insåg att det var fruktansvärt smärtsamt att vara kvinna” säger en kvinna i Hvistendahls bok. De flesta könsselektiva aborter utförs efter vecka tjugo. Men tekniken utvecklas. Redan i dag kan man på dyra amerikanska kliniker designa ett embryo efter smak. Pojke, flicka, grönögd eller blåögd? Du väljer själv. Vi i väst verkar inte heller kunna förstå att barn inte tillhör sina föräldrar. De kommer genom dig, men inte från dig. De är ett mirakel som man får till låns. Inte en beställningsvara. Och de är vad de är.
Vem är du att tro att du har rätt att bestämma vare sig dess kön, eller dess ögonfärg?
Barnet är inte ditt. Inte på det sättet.