FRA-pakt tystar inte motståndet
Publicerad 2011-12-16
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
16 DECEMBER 2011. Signalspaning
I går kunde justitieminister Beatrice Ask presentera en överenskommelse med Socialdemokraterna om signalspaning. Hon kallar den ”minimalistisk”.
Rent lagtekniskt har hon rätt. Ytterligare två myndigheter – Säpo och Rikskriminalpolisen – får möjlighet att beställa signalspaning från FRA.
Villkoren och begränsningarna kommer att vara de som i dag gäller för militärens signalspaning. Beställningen ska godkännas av försvarsunderrättelsedomstolen, och gälla grov gränsöverskridande brottslighet som hotar rikets säkerhet.
I klartext kommer det oftast att betyda terrorism.
Inte hela sanningen
Två myndigheter skrivs in i lagen. Dessutom tillsätts en utredning – en integritetskommission. Den ska inte bara ta sig an signalspaningen, utan kanske i första hand fundera över vad sociala medier och ny teknik betyder för rätten till ett privatliv.
Minimalism alltså, i alla fall enligt justitieministern.
Det är dock inte hela sanningen. Politiskt betyder nämligen överenskommelsen att kartan ritas om i en av de mest infekterade frågor svensk inrikespolitik haft att hantera på senare år.
Regeringen har varit splittrad. När frågan skulle behandlas för två år sedan tillhörde den nuvarande centerledaren
Annie Lööf de ledande motståndarna mot signalspaning. Det hjälpte henne till partiledarposten. Folkpartiets Birgitta Ohlsson vägrade rösta för.
Nu ska de försvara att också polisen får tillgång till FRA-shopen.
Rensar luften
Åsikterna inom oppositionen har i själva verket varit lika delade. Socialdemokraternas Morgan Johansson framhöll
i går att partiet alltid betraktat begränsningen av polisens rätt till signalspaning som ett problem.
– Jag är nöjd så här långt, sa Johansson i går.
Det var nog inte det intryck allmänheten fick när oppositionen samstämt skanderade ”riv upp, gör om, gör rätt”.
På något sätt kan man säga att uppgörelsen mellan Socialdemokraterna och regeringen rensar luften. I fortsättningen blir det färre krokodiltårar från riksdagens talarstol, och färre läpparnas bekännelser när det gäller skyddet för privatlivet.
Däremot kan man knappast säga att uppgörelsen löser frågan om den personliga integriteten. De begränsningar som infördes för två år sedan övertygade inte då, och de övertygar inte nu.
Myndigheter står i kö
Uppgörelsen kommer inte heller att stilla myndigheternas hunger efter mer information. Redan nu står fler myndigheter i kö för att släppas in hos FRA, och Säkerhetspolisen gillar inte restriktionerna.
I riksdagen är frågan om signalspaning rimligen avgjord. Men den lär inte försvinna ur samhällsdebatten, och inte som politiskt problem.