Ryssland passerar en livsfarlig gräns
”Om Putin inte backar bör de ekonomiska sanktionerna utökas kraftfullt”
18 MARS 2014. KRIMKRISEN.
En majoritet på 97 procent röstade för att lämna Ukraina och i stället bli en del av Ryssland. Så löd resultatet i helgens så kallade folkomröstning på Krim.
Den typen av majoriteter brukar vara förbehållna nordkoreanska diktatorer.
Det går snabbt nu.
Den ryska ockupationen av Krim kom som en fullständig överraskning för omvärlden. EU:s politik har de senaste decennierna handlat om att öka den ekonomiska integrationen med Ryssland, med förhoppningen att ömsesidigt beroende skulle skapa trygghet och stabilitet.
I kalkylen ingick inte militära aggressioner mot ett europeiskt land och invasion av europeiskt territorium.
Nu står vi här med hotet om ett nytt kallt krig.
I går deklarerade Krim sin självständighet från Ukraina och ansökte om att få bli en del i Ryssland. Vilket strider mot såväl folkrätten som den ukrainska konstitutionen.
Den ryska propagandan försöker nu jämställa ockupationen och ”folkomröstningen” på Krim med processen som ledde fram till Kosovos självständighet. Det är en propagandamanöver helt utan stöd
i vare sig internationella regelverk eller verkligheten.
I Kosovo hade den kosovoalbanska befolkningen under lång tid utsatts för förtryck, kränkningar och diskriminering. Så är inte fallet på Krim. Kosovo var dessutom vid tidpunkten för sin självständighetsförklaring inne i en process under FN:s överinseende.
Än mer bisarr blir Putins hållning med tanke på att Ryssland regelmässigt motsätter sig interventioner
i andra länder just med argumentet att de inkräktar på andra länders suveränitet. I Syrien har Ryssland har lagt in sitt veto i FN:s säkerhetsråd och därmed blockerat FN från att ingripa i inbördeskriget med just en sådan motivering.
I går kväll kom besked om att Ryssland erkänner Krim som en självständig stat. Vad Putins plan är nu vet ingen. En del experter tror att han i första hand är ute efter att annektera Krim för att skydda den ryska flottbasen och att det räcker sedan.
Andra menar att de ryska ambitionerna är större än så. Att nästa steg handlar om östra Ukraina.
I ett sådant scenario är konsekvenserna oöverblickbara.
I dag ska Putin tala om Krim i det ryska parlamentet. Vad han säger kan bli avgörande för relationen mellan EU och Ryssland under överskådlig framtid. Politiskt, men också ekonomiskt.
I går beslutade EU om reseförbud och ekonomiska sanktioner mot 21 ryssar och ukrainare som ansetts ha spelat en avgörande roll i det ryska maktövertagandet.
I Washington höll USA:s president Obama ett tal med ett liknande budskap.
Troligen ska det läsas som ett medskick till Putin inför dagens tal: Om Ryssland går längre väntar riktigt kännbara åtgärder.
EU och Ryssland är i dag sammanflätade ekonomier. Europas ekonomiska hjärta, Tyskland, är beroende av ryska gasleveranser.
Sanktioner mot Ryssland riskerar att slå tillbaka hårt mot den svaga europeiska ekonomin.
Men det får inte hindra EU. Nu måste man vara beredd att agera med all den mjuka makt man har.
Om Putin inte backar bör de ekonomiska sanktionerna utökas kraftfullt. Det kan handla om att inkludera fler nyckelpersoner i Putins närhet, och även personer
i de branscher han bygger sin ekonomiska makt på: Energi- och finanssektorn.
Kanske står vårt bästa hopp nu till att Ryssland av ekonomiskt egenintresse inte vågar trappa upp konflikten. I går sa Rysslands vice ekonomiminister Sergej Beljakov att det finns tydliga tecken på att den ryska ekonomin är i kris. Utländska investerare plockar hem pengar från Ryssland och även om Tyskland är beroende av rysk gas, så är Ryssland lika beroende av tyska gasbetalningar.
Pengar eller vapen. Den mjuka makten mot den hårda.
Hur långt det räcker vet vi snart.