Fp kräver mest av de fattigaste

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

Öka jämlikheten, sa Lars Leijonborg på folkpartiets riksmöte i Malmö i helgen. Han levererade tre vallöften. Färre i utanförskap, färre utslagna i skolan och färre gamla i vårdkö. Det är självklart vallöften som varje politiker kan ställa upp på. Mer intressant är hur folkpartiet vill uppnå sin jämlikhet.

Kräver motprestationer

Liberalerna är fast i ”det är rätt att ställa krav”-retoriken. Leijonborg talade engagerat om att kräva motprestationer av människor som får bidrag och om att stoppa bidragsfusket.

Han talade varmt om exemplet Kina: ”Där har man låtit några få bli väldigt rika. Det har gjort att många har blivit mindre fattiga.” Av en demokrat som Leijonborg borde man kunna kräva att han kritiserar Kinas diktatur, den är knappast särskilt jämlik. Om det sa Leijonborg inte ett ord.

Kravretoriken fortsatte i riksmötets panelsamtal om integration. Riksdagsledamöterna Mauricio Rojas och Nyamko Sabuni hade tillsammans med Leijonborg presenterat ”Utanförskapets karta 2006”, en kartläggning av utslagningen och segregationen i Sveriges fattigaste områden.

Det är viktig kunskap, men folkpartiet använder den helt fel. I stället för att se fattig­domen och segregationen som hela samhällets problem ligger hela fokus på människorna som har det jobbigt. De utmålas som problemet.

Rojas konstaterade visserligen att diskrimineringen av människor med utländsk bakgrund måste brytas. Men den lilla noteringen överskuggades helt av – just det – kravretorik.

”Dom” problematiserades

Nyamko Sabuni lade sin största energi på att berätta att invandrare måste respektera svenska grundlagar och mänskliga rättigheter: ”Om vi ska leva i mångkultur måste vi sätta gränser. Annars blir vi ett problemsamhälle.”

Bara ”dom”, som i invandrarna, problematiserades. Inte ”vi”.

Samtidigt gjorde skoltalesmannen Jan Björklund ett utspel om pojkars dåliga skolresultat. För att få pojkarna att lyckas bättre i skolan krävs mer katederundervisning och fler könsuppdelade lektioner, hävdade Björklund.

Hör hemma i förra seklet

Den folkpartistiska lösningen är som vanligt en auktoritär skola som hör hemma i det förra seklet. Att skolan ska skapa jämställdhet genom att arbeta mot förlegade könsroller var inget som Björklund nämnde.

Jämlikhet bygger på att människor har respekt för varandra. Om Leijonborg menar allvar med talet om ”ökad jämlikhet” måste folkpartiet sluta med kravretoriken, som i praktiken betyder att dom där uppe ska ställa krav på dom där nere. Längre från jämlikhet kan man knappast komma.

ÅP