Alla kommer att vänta på att Damberg betalar
Efter chockpriset på el får vi fler kriser
Finansminister Mikael Damberg och den nye energiministern Khashayar Farmanbar stal showen. Precis när partiledarna gjorde de sista förberedelserna för årets första partiledardebatt i riksdagen passade de på att leverera en politisk bomb.
Sex miljarder ur statskassan satsas på att kompensera de hushåll som drabbats hårdast av de senaste månadernas rusande elpriser. Alla som förbrukar mer än 2 000 kilowattimmar i månaden ska få en ersättning, som mest 6 000 kronor under december, januari och februari.
Sex miljarder är väldigt mycket pengar. Och skyhöga elräkningar hotar verkligen vardagen för massor av vanliga familjer just nu. Det är klart att en nyhet om elpriserna slår ut förutsägbara KU-anmälningar från Jimmie Åkesson, Ebba Busch svartsyn eller Nooshi Dadgostars plötsliga motstånd mot restriktioner.
Återkommer om detaljer
Exakt hur ersättningen ska betalas ut är inte klart. Energiministern lovade återkomma med detaljer när han pratat med myndigheter, riksdagen och elnätsföretagen.
Det går att förstå regeringen. Elbolagen rapporterar just nu hur de rings ner av kunder som frågar sig om räkningen verkligen kan stämma. Tidningar, som Aftonbladet, berättar om kunder som ska betala mer än 20 000 kronor för strömmen i december.
Situationen är exceptionell. Precis som i andra länder, till exempel Norge, måste regeringen hantera det akuta läget. Prischocken får inte ställa människor på bar backe.
Med det sagt, det är inte så här politik ska bedrivas.
Problemen finns kvar
Sex miljarder i subventioner till storkonsumenter av el löser inte det grundläggande problemet. Det betyder inte att det kommer att produceras mer grön kraft eller att de svenska elnäten får högre kapacitet. I själva verket skulle konsekvensen till och med kunna bli den motsatta.
Subventionerna ska ju uttalat rikta sig till storkonsumenter, till exempel de som värmer upp bostaden med direktverkande el. Husägare som investerat i hållbarare lösningar förlorar, i alla fall relativt.
Frågan är om det är så man uppmuntrar sparande och minskar förbrukningen?
Under flera årtionden har det funnits en nästan total enighet om att det är samhällets uppgift att leverera "fasta spelregler". Elsubventionerna skulle kunna vara ett tecken på att det håller på att förändras.
När Moderaterna i höstas tillsammans med Sverigedemokraterna sänkte skatten på bensin och diesel handlade det om samma sak. Politiker som, sannolikt delvis av populistiska skäl, plötsligt tog på sig ansvaret för en utveckling de egentligen inte kunde kontrollera.
Krav på sänkta skatter
Partiet var dessutom först med att kräva subventioner till elkunder, även om man förstås ville göra det i form av en skattesänkning. Och subventioner till kärnkraften är grundbulten i moderat energipolitik.
Regeringen hade knappast något alternativ. Krisen med de astronomiska elräkningarna kommer bara att bli värre ju närmare förfallodagen vi kommer.
Men inte minst Mikael Damberg har anledning att fundera på vilka förväntningar morgonens presskonferens tillsammans med Khashayar Farmanbar kommer att skapa.
Det lär nämligen inte bli sista gången som omställningen till ett hållbarare samhälle skapar obalanser och prischocker. Och inte ens en socialdemokratisk finansminister kommer att kunna ta ansvar för alla.