Rödluvan och vargjakten
Där hon har gått på sina jaktmarker utanför Junsele kan inte vargtiken Rödluvan ha vetat att hon utgjort centrum i en juridisk och byråkratisk kraftmätning. En kraftmätning som ställer hela regeringens vargpolitik i fråga.
I själva verket kan vargtiken förstås inte ens veta att hon egentligen heter M-11-14, men alltså kallas för Rödluvan, eller vilka associationer det ger.
Däremot vet hon att hon flera gånger har förlorat sin partner, och kanske har den rödfärgade tiken också lagt märke till att vargarna i detta land är märkligt lika varandra. Den svenska vargstammen är hårt inavlad, och sådant märker vargar.
Rödluvan vet också att hon gång på gång fångats in. Om vargar kan räkna så kan hon påminna sig de tre gånger hon innan dagens fångst har sövts och flyttats.
Däremot visste hon inte att hon – i strid mot medicinska och etiska principer – åter skulle sövas, eller att hela affären hittills har kostat fyra miljoner kronor.
Vargtiken sägs nu ta fångenskapen med ro, och varför inte. Hon har ju erfarenhet.
Vad Rödluvan vet är att det inte har funnits några renar där hon släppts ut. Kanske är det därför hon så envist vandrat norrut. Vargtiken har den senaste tiden slagit minst 33 renar, och nu finns risken att dräktiga vajor kastar sina kalvar om de attackeras.
Framför allt kan vargen inte veta att hon brutit mot en av den svenska vargpolitikens hörnpelare. Det får inte finnas varg
i renbeteslandet, eller i södra Sveriges boskapsrika trakter.
Vargarna har fått hålla sig till en smal strimma i Mellansverige, fyra eller fem län. Utanför zonen har det blivit skyddsjakt direkt.
Det är den viktigaste förklaringen till att det har varit så svårt för nya vargar att vandra in, och därmed till inaveln.
Det var därför Naturvårdsverket – efter vissa påtryckningar – i mitten av januari beslutade om skyddsjakt. Renar hade flyttats och personal från både samebyarna och länsstyrelsen hade försökt skrämma vargarna. Dessutom hade ju Rödluvan redan fått sin utmätta dos av sömnmedel och transport.
Naturvårdsverket tyckte att alternativen var uttömda.
Förvaltningsrätten i Stockholm håller dock inte med, och eftersom det är dit frågan överklagats av Naturskyddsorganisationerna är det domstolen som bestämmer. Rödluvan får inte jagas, även om hon river renar och även om hon knappast kan minska inaveln så länge hon är ensam
i Västerbotten.
Det är nog ett hårdare slag mot Lena Eks vargpolitik än vinterns cirkus om urvalsjakten. Får inte vargtiken i Junsele jagas kan all skyddsjakt ifrågasättas.
Den frågan löser knappast ännu en flytt. Men om detta vet som sagt den ensamma vargtiken i Junsele ingenting.