Gruvan kommer att leva vidare
I går meddelade gruvbolaget Northland Resources att företaget inte har lyckats få in nya pengar till gruvprojektet i Pajala. Kostnaderna har skenat och intäkterna låter vänta på sig.
Den första malmbåten ska lastas på lördag.
Nu växer oron i orten som de senaste åren både har bubblat av hopp och brottats med alla de problem som en snabb expansion innebär.
Somliga kommer att tolka krisen i Pajala som ett exempel på statsminister Reinfeldts tes, att industrijobben i stort sett tillhör historien. Det är nog fel slutsats.
Det misslyckade finansieringsförsöket tyder förstås på ett branschproblem. Men frågan är om det i första hand är ett problem för gruvorna, eller om det snarare handlar om en finanssektor där information läcker och där småsparare lockats med löften om snabba vinster.
Dagens boom i den svenska byggbranschen är ett utslag av globaliseringen. Det handlar om industrialiseringen av Kina och Indien, och om en värld som behöver stål.
Även om dagens lågkonjunktur har fått malmpriserna att falla ligger de fortfarande högt, och den långsiktiga trenden ser bra ut.
För den som vill driva en gruva är det långsiktighet som räknas.
Det är möjligt att vi har sett början på slutet för Northland Resources, men det blir knappast slutet för järnmalmsbrytningen i Pajala. Redan i går började spekulationerna om vem som skulle driva gruvan vidare, och på vilket sätt.
Kompetens borde inte saknas. LKAB tillhör trots allt ett av världens mest framgångsrika gruvföretag.
Regeringen har lovat att presentera en strategi för långsiktig och hållbar mineralutvinning. Northland Resources finansiella problem understryker att det är bråttom.