Strejkrätten är värd att värna, Ylva Johansson
Direkt efter nyårshelgen förklarade arbetsmarknadsminister Ylva Johansson i SVT att hon tror att strejkrätten måste inskränkas. Ministern oroas över situationen i Göteborgs hamn, som de senaste åren periodvis har lamslagits av strejker och lockouter.
Det lilla oberoende Hamnarbetarförbundet och hamnbolaget APM Terminals har trots medlingsförsök inte kommit överrens och den svenska arbetsmarknadsmodellen fungerar inte som “det är tänkt”, enligt ministern.
I somras tillsatte Ylva Johansson en utredning för att se över om reglerna kring arbetsmarknadskonflikter. Resultatet ska presenteras i maj, men ministern tycks redan ha sin uppfattning färdig.
Men hur är det egentligen “tänkt” att den svenska modellen ska fungera?
Per-Olof Sjöö, ordförande i LO-facket GS, ställer frågan i tidningen Dagens Arbete. Som Sjöö påpekar är problemet att det inte alls är “tänkt” att den svenska modellen ska fungera på något särskilt sätt. Tvärt om, modellen har vuxit fram och utvecklats under många årtionden och åtskilliga kraftmätningar mellan arbete och kapital.
Har vuxit fram
Resultatet, dagens ordning med ansvarsfull lönebildning och en nästan fullständig arbetsfred, har utvecklats ur den processen. Det är en anledning för politiker att tänka sig mycket noga för innan man ger sig på något så grundläggande som strejkrätten.
En annan anledning till försiktighet är förstås att rätten till ordnade strejker är fundamental i ett demokratiskt samhällssystem. Det är precis därför strejkrätten är skyddad av grundlagen och hur många internationella konventioner som helst.
En tredje anledning att vara varsam, i alla fall för en socialdemokrat, är att fackens rätt att ytterst tillgripa konflikt är viktig för en anständig fördelning av samhällets välstånd.
Måste få en lösning
Konflikten i Göteborgs hamn måste få en lösning. Det är viktigt för hamnen och de som arbetar där, men det är också viktigt för den svenska industrin och alla som arbetar där.
Men lösningen på problem i dag kan inte vara nya lagar i framtiden.
För det första väntar situationen inte på lagstiftningsmaskineriet som med nödvändighet måste få mala långsamt. Direktörer, borgerliga partiledare och en och annan socialdemokrat ropar på snabbspår och kvicka beslut.
Det kan aldrig bli aktuellt i en fråga som är så fundamental som strejkrätten.
För det andra är det absolut inte säkert att nya lagar skulle få Göteborgs hamn att fungera. Om historien lär oss något är det väl just att juridiska spetsfundigheter sällan löser sociala konflikter.
Tänk efter före
För det tredje, och viktigaste, måste en socialdemokratisk regering verkligen tänka sig för innan man omreglerar konflikträtten. Det kan nämligen snabbt få helt andra effekter än de man avsett.
Vi riskerar både ändlösa rättsprocesser och arbetsgivare som medvetet söker efter billigare kollektivavtal. Det som hänt i Tyskland sedan reglerna för vilket kollektivavtal som har företräde ändrades för några år sedan bär syn för sägen.
Det är inte strejkrätten som hotar framgången hos den svenska arbetsmarknadsmodellen, sådant som arbetsfred, konkurrenskraft och rimliga löneökningar. Vill Ylva Johansson och regeringen värna modellens resultat ska man nog vara mycket försiktig med att röra dess förutsättningar.