LO, fega inte ur i vinstfrågan nu
21 JANUARI 2014. Vinster i välfärden
En miljard kronor fattades i JB Educations konkurs förra sommaren när 7 000 elever lämnades strandsatta strax före sommarlovet. Året före konkursen hade JB fått stenhård kritik av Skolinspektionen: Kvaliteten på utbildningen var för låg, lärarna för få. Åren innan dess plockades hundratals miljoner ur JB:s skolor till andra delar av koncernen.
De senaste åren har debatten om vinst i välfärden svängt. Teorin om marknadskrafternas ensidiga välsignelse har krockat med verkligheten.
Några som fångat upp detta skifte är LO, som med eftertryck argumenterat för en nonprofit-princip, att skola, vård och omsorg ska drivas utan vinst.
Därmed har man gjort sig till uttolkare för en bred folkmajoritet som tycker att skattepengar ska gå till verksamhet och inte hamna på brittiska kanalöar. LO har pressat både regeringen och Socialdemokraterna och lyft frågan på den politiska dagordningen.
Men i går kom nya besked från LO-borgen.
I en intervju i Dagens Nyheter sa LO:s vice ordförande Tobias Baudin att man inte längre tror på lagstiftning. I stället vill man sätta sig med arbetsgivarna och förhandla om frågan.
Det hela är ytterst märkligt.
Frågan om begränsning av vinstuttag är i grunden politisk. Det handlar inte om villkoren på arbetsmarknaden, om arbetstider eller löner. Det handlar om principerna för hur våra gemensamma skattepengar får användas. Frågan passar därför sällsynt illa att förhandla om för arbetsmarknadens parter.
Det är också oerhört svårt att se hur näringslivets organisationer skulle kunna gå med på frivillig vinstbegränsning. Det strider så att säga mot deras affärsidé.
LO angav som skäl till sin omsvängning att politikerna har varit för långsamma. Men det kan knappast vara första gången en borgerlig regering inte omedelbart levererar förslag i enlighet med LO:s kongressbeslut.
Sverige är i dag ett av världens mest avreglerade länder när det gäller välfärdstjänster.
Från att vara de stora och noggranna utredningarnas förlovade land, har vi blivit en experimentverkstad där reformer drivs igenom i rasande takt. Ofta dåligt underbyggda, naiva till sin utformning och enbart motiverade med ideologi. Idén om valfrihet och rätten att tjäna pengar på offentliga verksamheter har fått gå före krav på kvalitet och omsorg om elever, patienter och äldre. Därför är det inte konstigt att folkopinionen svängt. De kvalitetsförbättringar som avregleringsförespråkarna lovade har inte infunnit sig.
I stället duggar rapporterna tätt om vanvård, miljardvinster och skolkonkurser. JB-skandalen är bara en i raden.
Glappet mellan folkviljan och den politiska praktiken är stort. Socialdemokraterna har bland annat föreslagit större krav på öppenhet i bokföringen och att man bör införa meddelarskydd för anställda. Bra förslag, men otillräckliga.
Jan Björklund levererar allt mer uppskruvad retorik, men bortom skrikandet ekar det tomt.
I går presenterade regeringen en utredning om nya regler för ägande av friskolor. Där förbjuder regeringen uttryckligen utredaren att ens ta ställning till om korsiktiga riskkapitalister kanske inte passar så bra som ägare av skolor.
Så mycket för omprövning.
Nu pågår ett aggressivt och påkostat lobbyarbete från starka välfärdsföretag och intresseorganisationer. Vinster och marknadsandelar står på spel, höga löner och positioner.
Just därför behövs LO som en självständig och stark röst i denna fråga. Som motvikt mot välfärdskapitalisterna, på sina medlemmars sida. Men också som någon som håller emot när Socialdemokraterna svajar.
Opinionen har svängt, nu återstår att forma politiken.
Så fega inte ur, LO.