S är gubbiga, gamla och vita
Mångfald
Socialdemokraterna är Sveriges största parti. De gör anspråk på att regera landet, de vill göra Stefan Löfven till statsminister med ansvar att företräda alla Sveriges medborgare.
Så här ser Sverige ut: En femtedel av svenskarna, eller 1,8 miljoner, är antingen födda utomlands eller har två föräldrar som är det.
Så ser det inte ut i toppen av Stefan Löfvens parti. Tvärtom.
Socialdemokraternas partistrukturer domineras av medelålders väletablerade män. Ju högre upp, desto äldre, gubbigare och vitare blir det. I Socialdemokraternas verkställande utskott (VU), där makten finns, sitter ingen med utomnordisk bakgrund och ingen som är under 40 år. I riksdagsgruppens styrelse, där de politiska talespersonerna ingår, finns en person med utomnordisk bakgrund, Ibrahim Baylan. Sedan är det stopp.
Just nu jagar polisen folk som ser ”utländska” ut i Stockholms tunnelbana. Institutionaliserad rasism, i statens namn.
Några ledande företrädare för Socialdemokraterna tog till slut avstånd. Men sent, och ganska yrvaket. Men så drabbar också polisvisiteringar vid tunnelbanespärren väldigt sällan medelålders vita män.
Sveriges största parti behöver människor med olika erfarenheter som företrädare. För att de politiska förslagen sannolikt blir bättre, och de politiska reflexerna.
Det handlar också om demokrati. Ett stort parti måste klara av att skapa flera vägar till toppen, och släppa fram människor med olika bakgrund och ålder.
Slutligen handlar det om att vinna val.
Historiskt har Socialdemokraterna varit bra på att vinna kvinnors och invandrares förtroende. Men de senaste åren har Moderaterna aktivt förnyat sin partiorganisation och breddat sin rekrytering.
I april håller Socialdemokraterna kongress. Under de närmaste veckorna avgörs vilka personer som ska företräda partiet under åren som kommer.
Socialdemokraterna är ett federalt parti. Partidistrikten bestämmer själva vilka de vill nominera. Tyvärr verkar det gå trögt med förnyelsen.
I veckan kom ett rop på hjälp. Valberedningens ordförande Berit Högman efterlyste i en intervju fler nomineringar från partidistrikten – inte bara de gamla vanliga namnen.
Ett problem i Socialdemokraterna är att samma personer sitter på många tunga uppdrag samtidigt.
Ta partiets utrikespolitiske talesperson Urban Ahlin. Han är samtidigt ordförande i Skaraborgs partidistrikt, ledamot av partistyrelsen, ledamot i riksdagen och ordförande i utrikesutskottet.
Enligt Aftonbladet vill han nu ha ytterligare ett tungt uppdrag, som ledamot i partiets verkställande utskott.
Det finns gott om liknande exempel, faktum är att 19 av partidistriktens ordföranden även sitter i partistyrelsen. Många av dem sitter även i riksdagen. Delades uppdragen upp, skulle fler kunna komma in.
Sverige är ett land i förändring. Frågorna om integration, mångfald och människovärde är de viktigaste i vår tid.
Sedan valet 2010 har flera tunga S-företrädare med utomnordisk bakgrund försvunnit.
Nu har Socialdemokraterna chansen att vända den trenden. Den måste de ta.
Efter partikongressen kan VU inte längre vara etniskt rensat, nya namn måste in i partistyrelsen. Det finns bra kandidater på alla nivåer. Som Luciano Astudillo, Ardalan Shekarabi, Aida Hadzialic, Vivianne Macdisi och Ilan de Basso, för att bara nämna några namn.
I somras citerade Stefan Löfven Robert Kennedy i sitt Almedalstal. På kongressen i Göteborg skulle han kunna göra det igen. Men bara om han faktiskt kan leva upp till Kennedys löfte från 1964: ”Vårt svar på intolerans är mångfald.”