”Jag är mer politisk nu”

Publicerad 2011-08-01

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Sahlin: Jag kommer att ägna mer tid åt det som jag brinner för

Mona Sahlin, före detta partiledare för socialdemokraterna.

Vem är Mona Sahlin sommaren 2011? Hon tycks ha levt hela sitt liv inom social­demokratin, men vem är hon nu?

– Hon är en person som gradvis skalar av sig de här 30 åren av officiella uppdrag och börjar hitta tillbaka till de där engagemangen som gjorde att hon en gång blev politiskt aktiv, är svaret.

Den 54-åriga tidigare arbetsmarknadsministern, partisekreteraren, vice statsministern, integrations­ministern, miljö­ministern och partiordföranden har lämnat politiken, men ändå inte.

Hennes enda formella uppdrag nu är som ledamot i Expos styrelse och som ordförande i Anna Lindhs minnesfond, men hon funderar som bäst på vad hon ska ägna framtiden åt.

– När jag hittat formerna kommer jag att berätta. Jag känner mig mer politisk i takt med att uppdraget växer bort ifrån mig, och jag kommer att ägna mer tid åt det som jag brinner för, säger hon.

Uppdragen Sahlin tagit skvallrar om var hon kommer att

landa. Hon menar att arbetar­rörelsen har ett historiskt

ansvar att göra jämställdheten och kampen mot rasismen till

lika viktiga och omvälvande samhälls­frågor som när man

förde fram klassfrågorna.

– Frågor som feminism och antirasism är mer social­demokratiska än vad vi inom

socialdemokratin låtit dem få vara. Jag vill bidra till att öppna debatten i partiet, vi måste se till att det här blir vår hemma­plan.

Men hur?

– Allt framgångsrikt förändringsarbete har hängt på att vi parlamentariskt varit starka nog att via statens lagar och förordningar förändra, men också på att vi varit den ledande opinions­bildande kraften. Vi måste tillbaka dit, och jag ska dra mitt strå till stacken för att folkrörelsearbetet utanför riksdagen ska få nytt liv.

Mona Sahlin menar att socialdemokraterna ofta satt det

starka samhället i motsats till det fria valet, som om det skulle handla om egoism. Enligt henne har individualism sin naturliga plats i en progressiv rörelse.

– Jag har känt en sådan frustration, dels över att vi inte lyckats formulera vad 2000-

talets frihetsfrågor är, dels över att högern gjort frågan om frihet till en fråga om skattetryck.

En egen analys av socialdemokratins kris är hon inte färdig med, men hon menar att arbetar­rörelsens utmaning i dag är att vara tydlig med att man inte bara vill vara en förvaltare. Socialdemokratin har inte vågat säga vilka stora samhällsförändringar man vill ha i samtiden, menar hon.

– Jag har varit en del i den här utvecklingen där det tycks som att man vill vinna makten för att man vill ha makt. Det är lätt att prata om hur man önskar att världen ska se ut om 100 år eller om ett år, men hur ser vår vision om de kommande åren ut? Det måste vi bli tydliga med.