Demokrati kan inte byggas med bomber

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Amerikanska trupper styr mot staden al-Falluja. Den så kallade irakiska regeringen har utlyst

60 dagars undantagstillstånd. Bombplan attackerar bostadsområden så gott som dagligen. Oskyldiga irakier stryker med i USA:s kollektiva bestraffning i jakten på terrorister.

Mönstret känns igen från Västbanken och Gaza där israelisk militär gör sina räder i städer och områden där självmordsbombare eller islamistiska

extremister påstås hålla till. Hela stadsdelar slås ut och oskyldiga människors liv raseras.

”Det officiella Sverige talar med låg röst om Irak. Jämfört med Vietnamkrigets dagar, ett krig som på intet sätt hade samma regionala och globala konsekvenser som Irak, är det nästan tyst”, skrev förre FN-ambassadören Pierre Schori

i Dagens Nyheter.

Schori anser att det är dags att kräva ett slut på en situation som alltmer uppfattas som en ockupation.

Frågan är hur en hållbar lösning för Irak ser ut.

I New York Review of Books skriver Harvardprofessorn Stanley Hoffman om en ”exit strategy”. Hoffman pekar dels på det falsarium som kriget mot Irak byggde på (de påstådda massförstörelsevapnen, påstådda kopplingar mellan Saddam-regimen och al-Qaida samt idén att irakierna skulle hälsa amerikanerna som befriare), dels på det faktum att amerikanska företag sett till att få de mest lönsamma kontrakten på oljetillgångarna. Allt detta gör att Bushs idealistiska tal om att befria Irak och bygga demokrati i Mellanöstern inte är trovärdigt.

Antalet attacker mot amerikanska soldater och baser har femdubblats sedan Bush proklamerade att

kriget var slut. Till ödets ironi hör också att al-Qaida numera tycks ha fått ett rejält fotfäste i Irak. Kriget mot terrorismen har lett till ökad terrorism.

”Precis som i Palestina är det ockupationen som är huvudproblemet”, skriver Hoffman. Han får medhåll från bland annat Financial Times som nyligen skrev på ledarplats att det är dags att dra sig ur Irak.

Hoffman anser att krigskoalitionen ska sätta upp ett datum för sin reträtt. Om det planerade valet i Irak blir av i januari bör trupperna ha lämnat landet i slutet av juni. USA bör också klart deklarera att man inte tänker behålla några militärbaser i landet och den jättelika amerikanska ambassaden bör minskas ned rejält.

Hoffman förordar en betydligt större satsning på att bygga upp Iraks civila och ekonomiska infrastruktur.

Om amerikanska och brittiska trupper lämnar skulle det bli lättare att få med andra länder i återuppbyggnaden. FN bör få en betydligt starkare roll, och en FN-styrka under irakisk ledning bör sättas in. Den nyvalda irakiska regeringen ska sedan också få rätt att omförhandla oljekontrakten, anser Hoffman.

Demokrati och fred kan inte byggas med bomber.

Schori frågar i sin debattartikel hur FN ska kunna bidra till försoning och stabilitet i skydd av en USA-ledd militärstyrka och samtidigt behålla sin trovärdighet i världsopinionens ögon.

Det går inte. Sverige som är en vän av internationell rätt och FN bör driva kravet att USA upphör med ockupationen men bidrar ekonomiskt till en politisk lösning. Också rebellerna måste ingå i en fredslösning. Stormandet av Falluja leder till allt annat än fred och demokrati i Irak.

PS. På lördag och söndag hålls en Irak-hearing på ABF-huset

i Stockholm. Den ingår i världstribunalen om Irak.

Helle Klein