Jag har ju alltid gillat Annie Lööf
Gåtfullt att hon inte tänkt om mer
Det måste ha varit den 4 mars i år, på morgonen. Tågbyte i Gävle. Jag hade varit i Sandviken och pratat för Socialdemokraterna där kvällen innan. Så stod jag plötsligt bredvid Centerns vikarierande partiledare Anders W. Jonsson. Vi pratade om Corona naturligtvis men jag frågade också hur det var med Annie Lööf och hennes nya lilla dotter som fötts alldeles för tidigt i december. Jag var orolig som man är med alla nyfödda barn. Man vill att allt ska gå bra. Anders W. Jonsson kunde lugna mig, de mådde bra och hade kommit hem men det hade varit en pärs. Jag bad honom hälsa Annie när de hördes nästa gång.
Tio veckor på sjukhus är en mycket lång tid tänker jag. En sådan händelse kan förändra människor.
Till saken hör att jag alltid tyckt om Annie Lööf, trots att vi tycker olika på nästan alla punkter. Politiska djur kan känna igen varandra på stora ideologiska avstånd och erfara en respekt och igenkänning även om man i sakfrågor och samhällssyn vill förpassa den andra till opposition.
Nu är Annie Lööf tillbaka som partiledare.
Hon börjar med sitt sommartal. Där berör hon den svåra tiden på sjukhuset. ”De där månaderna var långa och krävande för hela vår familj”, sa hon.
Sedan kom hon till sina politiska förslag.
Sänkt skatt.
Sänkt skatt.
Sänkt skatt.
Jag blev lite tagen av det.
Världen må rämna men Margret Thatchers urkunder rubbas inte en millimeter.
Jag vet inte vad jag förväntat mig. Att Annie Lööf skulle komma ut som en gråtmild vänsterpartist sugen att maxa den offentliga sektorn trodde jag inte. Men att det hon såg där på sjukhuset, till den vårdpersonal hon var så tacksam emot var det oerhörda bultande behovet av ännu mer sänkta skatter. För mig är det en gåta.
Vi har sänkt skatterna. Så mycket att även en hel del borgare börjar undra om ytterligare sänkt skatt är lösningen på samhällsproblemen.
Vid ett lunchbord för ett par dagar sedan, med en centerliberal vän som berättade om en flytt hen gjort. Först för några år sedan och nu igen. ”Det har blivit så billigt. Behöver det vara så billigt?” Mångdubblade Rut-avdrag och Rot-avdrag, borttagen förmögenhetsskatt, fastighetsskatt, arvs- och gåvoskatt, sänkta inkomstskatter, borttagen värnskatt, sänkta bolagsskatter. Lägg till rabatter för olika grupper på arbetsmarknaden, ett av Centerns allra käraste helt ineffektiva företagssubventioner som nu återkommer. Totalt har vi sänkt skatteuttaget med 300 miljarder per år om vi jämför med år 2000.
Resultatet är en välfärd i kris.
Det har gått så långt att statliga myndigheter som Ekonomistyrningsverket och Konjunkturinstitutet larmar. Ytterligare sänkta skatter menar de hotar statens finanser och möjligheten att finansiera välfärden.
Men inte heller det biter på Annie Lööf. Det är faktiskt lite chockerande.