Ett gammaldags budgetbråk i EU
I går röstade EU-parlamentet med förkrossande majoritet ner den budgetkompromiss som regeringscheferna för en månad sedan lyckades enas om. Det känns nästan lite befriande.
Samarbetet i Europa präglas just nu av politiska kriser. Somliga – bland dem den svenske finansministern – spekulerar i att länder som Grekland ska tvingas lämna euron. Andra – som den brittiske premiärministern – funderar på att lämna unionen.
Och under tiden håller Ungern i praktiken på att förvandlas till en enpartistat, och italienarna har lagt sina röster på två clowner – för att citera de tyska socialdemokraternas ledare Peer Steinbrück.
I det sammanhanget går det att känna igen ett äkta, gammaldags, budgetbråk. Det ger nästan något slags trygghet.
Dessutom har parlamentarikerna till stora delar rätt.
När regeringscheferna för en dryg månad sedan till sist lyckades komma överens handlade det till en del om mängden pengar. Men det handlade också om prioriteringar, och där visade sig europeisk politik från sin sämsta sida.
Forskning, utbildning och infrastruktur fick stryka på foten, jordbruk och regionstöd fick extra miljarder.
År 2013 tycker alltså Europas regeringschefer att stöd till lantbruket är det moderna sättet att lyfta kontinenten. Det är faktiskt bra att det finns ett parlament som säger emot.
I dag är det dags för Fredrik Reinfeldt att åka till Bryssel för att träffa sina kollegor. På dagordningen står framför allt jobben, tillväxt och ökad konkurrenskraft.
Det är bra, men då duger det faktiskt inte att samtidigt öka stödet till ett reglerat jordbruk på forskningens och infrastrukturens bekostnad.