Arbetslöshet har blivit som ett brännmärke
Amerikanskan Barbara Eherenreich är väl mest känd för sin bok, ”Barskrapad”. Den kom på svenska för drygt tio år sedan och är nu en modern klassiker om hur låglönesamhället ser ut när det betraktas underifrån.
Det låglönesamhälle statsminister Fredrik Reinfeldt inte riktigt vill prata om, eftersom det inte låter ”trevligt”.
Eherenreichs reportage från lönetrappans botten visar att det inte bara låter otrevligt, det är otrevligt, riktigt otrevligt.
Men också en annan av hennes böcker förtjänar att läsas just nu. ”Körd” från 2006 handlar om skammen för arbetslösheten. Den berättar om en medelklass som inte ens inför sig själva kan medge att de är arbetslösa, utan fortsätter att peppa sig med besvärjelser om att vara ”mellan jobb” eller ”på jakt efter nya utmaningar”.
Vi känner igen det. En av huvudstadens morgontidningar upprepade häromdagen att det egentligen ska betraktas som en möjlighet att vara arbetslös.
Till varje pris gäller det att
inte prata om arbetslöshet.
Alldeles speciellt när den är på riktigt.
Verklighetsflykten har sina orsaker, och de har bara blivit starkare. Den skamstämpel som nog alltid har funnits på den som inte ”arbetar” har de senaste åren utvecklats till ett brännmärke.
Arbetslöshet,
det är väl inget som drabbar etniskt födda svenskar mitt
i livet, som statsministern säger.
I kampen mot ”utanförskapet” har ersättningen till sjuka dragits in, rätten till livets absoluta nödtorft villkorats och arbetslösa skickats till förvaring i fas 3. Människor har uppmanats att söka jobb som inte finns, och pigga upp sig med ett besök hos sin coach.
Mitt i den processen har nästan alltid Arbetsförmedlingen befunnit sig.
Det är här sjuka skulle helas och invandrare genast integreras. Och skulle det inte fungera har förmedlaren alltid kunnat påpeka att vägen slutar i fas 3.
Sedan årsskiftet ska Arbetsförmedlingen inte bara rapportera hur de arbetslösa sköter sig till a-kassorna, utan också till socialförvaltningarna.
Och snart är socialförsäkringsminister Ulf Kristersson klar med ett alldeles nytt ”verktyg” som definitivt ska göra det möjligt att ”klassa” varje människas arbetsförmåga.
Det tror fan att den som har en möjlighet att välja inte vill bli förknippad med arbetslöshet eller Arbetsförmedlingen. Vem skulle vilja bli klassad av Ulf Kristersson?
Antagligen är det därför
vi kan ha massarbetslös-het nästan utan att det märks.
Kanske är det därför som a-kassan har kunnat bli en av Europas sämsta utan större protester och utanförskapet har ökat utan att någon ställer regeringen till svars.
Politiskt fungerar förnekelsen. Men den kostar på, för samhället och för själen.