Rättslösheten är politikens ansvar
Efter flyktingkrisen 2015 bestämde sig en majoritet av riksdagens politiker att tillfälliga uppehållstillstånd skulle bli regel för människor som söker asyl i vårt land.
Men det finns ett undantag. Har man en utbildning som motsvarar svenskt gymnasium, en fast anställning med kollektivavtalsenlig lön som inte är ett nystarts- eller instegsjobb kan man fortfarande beviljas ett permanent uppehållstillstånd. I sak innebär det att det inte längre är skyddsskälen som är avgörande för om någon ska beviljas ett permanent uppehållstillstånd.
Ingen klarar jobbkravet
I augusti kunde människor börja söka för att få en förlängning av sitt uppehållstillstånd. I veckans nummer berättar tidningen Arbetet att inte enda av de 200 ansökningar som inkommit om permanent uppehållstillstånd har beviljats.
– Jag har inte hört talas om någon som kvalificerar sig för alla krav, säger Marwan Arkawi som hoppas att få stanna permanent i Sverige.
De inbyggda svagheterna i lagen - att det inte går att kontrollera att den lön som står i anställningsavtalet också är den som har betalats ut - riskerar ändå få effekt på lite tid.
Redan när lagen infördes varnade fackförbund, Sveriges kommuner och landsting och Arbetsförmedlingen för att den olagliga handeln med anställningskontrakt skulle komma att öka. Även Migrationsverket varnade för att det hela kunde leda till omfattande skenanställningar.
Vi vet redan att den strängare migrationspolitiken leder till att människor som fått avslag på sin asylansökan ändå stannar i Sverige och jobbar svart i butiker, hos grönsakshandlare och på restauranger. De skärpta lagkraven för permanent uppehållstillstånd kan spä på det.
Det är meningslöst att moralisera över vad människor gör i förhoppning om att få ett bättre liv för sig och de sina.
Ansvaret för att förhindra rättslöshet och otrygghet är politikernas.