Det är kris i hela Europa
Demokratins urhem, ett paradis av vita väderkvarnar mot ett turkost hav eller det hål där just nu hela det europeiska unionsbygget är på väg att spolas ner. Bilderna av Grekland skiftar med perspektivet.
Premiärminister Papandreou kämpar nu för att upprätthålla regeringsmakten. Oddsen ser ut att vara emot honom. Oppositionen vill inte dela ansvaret, i hans socialdemokratiska Pasokparti råder upprorsstämning och utanför strejkar och demonstrerar grekerna.
Besparingspaket
Över det hela svävar kraven från EU och IMF, i praktiken en tvångsförvaltning av den grekiska staten.
För dagen handlar krisen om det senaste försöket att räta upp den havererade grekiska ekonomin. Ett besparingspaket på 28 miljarder euro, 260 miljarder kronor, och utförsäljning av statlig egendom för 50 miljarder euro.
Det följer på tidigare besparingar. Redan för ett år sedan talades det om stålbad. Frysta löner för offentliganställda, anställningsstopp, höjd pensionsålder och höjda skatter för att nämna några exempel.
Räddningen inte fungerat
Resultatet ser vi i dag. Den grekiska industriproduktionen har fallit med 11 procent, arbetslösheten har ökat till 16 procent och statsskulden har fortsatt att öka. I dag uppgår den till mer än 150 procent av bruttonationalprodukten.
Strategin bakom de europeiska och internationella räddningspaketen har inte fungerat, i alla fall inte för Grekland. I dag är det svårt att hitta en ekonom som inte tror att kombinationen av sparpaket och moralismer kommer att fördjupa krisen ytterligare. Det avspeglas i marknadens reaktioner. Och i väljarnas, inte bara de grekiska.
Sättet som Europa har hanterat obalanserna inom eurozonen är inte bara ett problem för politiken i Grekland, Portugal eller Irland, de tre stater som stått
i första ledet. Krisen styr i dag det politiska samtalet i hela Europa.
Räddningsplanerna handlar – om sanningen ska fram – mer om att rädda tyska banker än om att rädda Grekland. Därför har det tysk-franska förslaget att låta långivarna ta en del av ansvaret skapat skrämselhicka i den europeiska centralbanken och på finansmarknaderna.
Banker på jakt
Euro-krisen är inte en fråga om bristande moral, eller en oförmåga att ”sköta sig” som finansminister Anders Borg brukar uttrycka det. Snarare handlar det om banker på jakt efter kortsiktiga vinster, ett valutaområde med inbyggda obalanser och länder med ingrodd korruption, som Grekland.
Och om bristen på europeiskt politiskt ledarskap.
Just nu är det vanliga människor i Grekland som betalar det högsta priset.