SD:s nazirötter blir nog valfråga i höst
Kristersson vill mörka historien
Julen 1943 var den fjärde sedan kriget startade. Lottakåren, som samlade in julklappar till soldaterna som låg i beredskap, kunde meddela att man hade fått in fler gåvor än någonsin tidigare.
Sveriges ärkebiskop Erling Eidem sa i ett officiellt uttalande 23 december "Våra hjärtan blöda, inte minst då vi tänka på våra lidande nordiska brödrafolk. Ehuru omgivet av faror står Sverige fortfarande fritt."
Samma dag greps nazisten Kurt Lundin när han försökte ta sig till Danmark, troligen för att återansluta sig till Waffen SS, det tyska nazistpartiets egen beväpnade kår.
Kurt Lundin var en av många svenska nazister som anslutit sig till Hitler. En idag mer känd i Sverige är Sverigedemokraternas medgrundare SS Rottenführer Gustaf Ekström.
Men Lundins vittnesmål är speciellt. I polisförhöret berättar han om hur hans division, SS-Wiking, systematiskt mördat judar i östra Polen och Ukraina. Detta var medan Förintelsen pågick.
Under några dagar i juli 1941, berättade SS-svensken, hade man i den lilla orten Husiatyn i nuvarande Ukraina dödat mer än häften av den judiska befolkningen, omkring 200 personer.
Den svenska polisen antecknade noggrant.
Och gjorde sedan ingenting.
I den nyutkomna boken Husiatyn – Förintelsen som Sverige glömde (Atlas 2022) går författarna Matti Palm, Johan Ulvenlöv och Anders Larsson till botten med historien. Varför vände dåtidens Sverige så lättvindigt blad?
Hur kunde SS-svenskarna, med landsförräderi och sannolikt även folkmord på sitt samvete, komma så lätt undan?
De var ju ett kugghjul i det maskineri som var Förintelsens kärna. Utan vanliga män i ledet, som soldaterna i division SS-Wiking hade Adolf Hitlers försök att utrota det judiska folket i Europa inte lett någonstans.
Men Sverige lade Kurt Lundins vittnesmål till handlingarna, liksom resten av den omfattande dokumentation som dåtidens olika myndigheter samlade ihop. Och sedan gick livet vidare.
I Husiatyn – Förintelsen som Sverige glömde får vi följa folkmordet i detalj. Förutom krigsarkiv och militära underlag har författarna haft tillgång till soldaternas dagböcker om våldtäkter, tortyr och mord.
Den judiska befolkningen skulle utplånas, vilket mycket riktigt skedde. Ukraina är ett av de enskilda länder som drabbades allra hårdast av nazisternas förbrytelser.
Bara i Babyn Jar i Kiev dödades 33 771 judiska barn, kvinnor och män i en massaker. De begravdes i en ravin. Forskare räknar med att 80 procent av de judiska offren i Ukraina sköts på stället, snarare än transporterades till förintelselägren.
Än i dag ligger de flesta offren kvar i omärkta massgravar någonstans på den ukrainska landsbygden.
Som Matti Palm, Johan Ulvenlöv och Anders Larsson tydligt visar är detta ofantliga brott även en del av Sveriges förflutna. En historia vi sedan länge har förträngt.
De ansvariga dömdes senare i Nürnbergrättegångarna, flera till döden. Men de överlevande svenska SS-frivilliga hade då redan flytt till Sverige och fortsatte leva som om inget hade hänt.
Författarna har även lyckats hitta två ögonvittnen, Dov Altschuler och Sabina Badian. Båda var barn men de lyckades fly när Husiatyn utplånades. Dov Altschuler lever och kan ännu redogöra för sina upplevelser.
Husiatyn – Förintelsen som Sverige glömde har ett stort värde som historisk skildring. Boken är frukten av fem års arbete i arkiv och på plats i Ukraina. Men värdet stannar inte där.
I november 2021 beslutade överåklagare Thomas Will vid Tysklands särskilda åklagarkammare i Ludwigsburg att inleda en utredning av Husiatyn efter de nya uppgifter författarna fått fram.
Det blir den brottsutredning det officiella Sverige teg ihjäl för snart 80 år sedan. Tyvärr är det förmodligen för sent, mördarna är sannolikt döda. Tänk om Sverige gjort upp med vår historia och SS-svenskarnas roll redan på 1940- och 50-talen?
Då hade fler av de skyldiga kunnat ställas till svars. Men nej.
Tyvärr är priset för att förtränga vår historia större än så. Hade SD, som ju grundades av nazister, ens kunnat bildas om inte vår egen historia varit så tabubelagd?
Gustaf Ekström själv arbetade ju på SS-Hauptamt i Berlin. Myndighetens uppgift var propaganda, lite som ryska RT.com eller Sputnik idag, men även att rekrytera nazister som kunde ta över makten i ockuperade länder.
Om Sverige hade blivit invaderat var tanken att nazister som Gustaf Ekström, Kurt Lundin och andra skulle ha tagit över makten, ungefär som Quisling och hans förrädarregim i Norge.
Även Gustaf Ekström förhördes av svensk säkerhetspolis. Men också detta rann ut i sanden. Så medan SS-frivilliga i Tyskland och andra länder utreddes, dömdes och straffades kunde svenskarna fortsätta sin politiska aktivitet och alltså till och med grunda ett nuvarande riksdagsparti.
På motsvarande sätt som dåtidens Sverige tystade ner historien vill Ulf Kristersson och Moderaterna mörka den idag. SD:s rötter är ju inte bara rötter, det är därifrån partiet hämtar sin näring, sina reflexer och sin rasistiska ideologi.
Att Moderaterna försöker tysta ned all debatt om detta har med valtaktik att göra.
Inför förra valet lovade Ulf Kristersson personligen förintelseöverlevaren Hédi Fried att inte samarbeta med SD. Sedan har han ägnat fyra år åt att göra just det.
I den moderata sagovärlden finns nu så mycket finstilt i samtalet med Hédi Fried att egentligen var nog Ulf Kristersson inte ens där.
Nu verkar strategin vara att tysta ner att Moderaterna någonsin haft en annan linje än den nuvarande. SD är officiellt rentvättade.
Därför är Husiatyn – Förintelsen som Sverige glömde en välkommen påminnelse om ett av de mörkaste kapitlen i Sveriges historia. En historia vars skuggor sträcker sig rakt in i dagens viktigaste politiska debatter.
Tyvärr är det ju som den spanske filosofen George Santayana konstaterade.
”De som inte kan komma ihåg det förflutna är dömda att återupprepa det”.