Vad är halveringstiden på Kristerssons löften?
Sättet han lurade Hédi Fried säger allt om honom
Extrema partier brukar vara bra på att utnyttja kaos. Så blir det troligen även denna gång. I dagens Novus ligger Sverigedemokraterna på 21,4 och Moderaterna på 21,8, alltså dött lopp om andraplatsen i svensk politik.
Hittills har Ulf Kristersson försökt hantera utmaningen genom att göra sitt parti till en kopia av Jimmie Åkessons. Så räkna med att denna utveckling kommer att fortsätta.
För politikens innehåll kan det få mycket stor betydelse. Sverigedemokraternas vision av framtidens Sverige ligger nära den ungerske diktatorn Viktor Orbans så kallade ”illiberala demokrati” där hela samhället underordnas det styrande partiets nationalistiska och konservativa politik.
Eftersom Viktor Orban vann valet anser han sig ha den demokratiska legitimiteten att kräva att media, domstolar, den civila förvaltningen och näringslivet följer hans vilja.
Allt annat är ”odemokratiskt” i hans retorik.
SD låter i regel som en kopia av detta. Just nu står public service, folkbildning och fackföreningar i deras skottglugg på nationell nivå men lokalt, där SD styr, angriper man bibliotek, lärare, rektorer, kommunala chefer och föreningslivet med ungefär samma krav som Viktor Orban ställer.
Anpassa er till den nationalistiska och konservativa ideologin, eller försvinn.
Men Moderaternas hjälp kan denna livsåskådning nu ta klivet in i Rosenbad, maktens absoluta centrum. Antingen som politiska tjänstemän eller rentav som statsråd. Blir Sverigedemokraterna större än Moderaterna är det inte omöjligt att Kristersson tar in dem i regeringen om han skulle vinna med egen konservativ majoritet 2022.
Så att han har rivit av det plåstret i början av mandatperioden. Som de konservativa tidigare gjort i Norge och Finland.
Kristersson lovar att inte göra så men halveringstiden på hans löften har historiskt varit mycket kort. Men sitt välsmorda munläder hittar han nog någon formulering som gör att han kan trassla sig ut löftena.
I sina egna ögon, i varje fall.
Som när han lurade förintelseöverlevanden Hédi Fried vid hennes eget matbord i förra valrörelsen.
– Han bedyrade att han aldrig, aldrig kommer gå med på något samröre med SD. Han lät mycket övertygande. Vi skildes åt i god vänskap, sa hon till Dagens nyheter efteråt.
”Jag var där, dagen då Ulf Kristersson tittade Hédi Fried, Auschwitz-överlevaren, i ögonen och lovade att aldrig aldrig, aldrig skulle gå med på något samröre med Sverigedemokraterna. Det här kan inte ledaren för Moderaterna formulera sig förbi. Ett historiskt svek.” skrev DN:s legendariske fotograf Paul Hansen på twitter.
Men det kunde han. Och just hur Ulf Kristersson lurade Hédi Fried är en stilstudie i hur han kommer att lura väljarna.
Han är politiker och expert på att formulera sig tvetydigt, så löftet till Hédi Fried i hennes kök var inte ett löfte från Ulf Kristersson som person utan från honom i just rollen som ledare för Alliansen.
När han talar i en annan roll, exempelvis som Ulf Kristersson själv eller M-ledare, så gäller inte löftet.
– Jag har aldrig sagt att jag aldrig ska prata med Sverigedemokraterna. Självklart inte. Däremot var jag entydig med vårt gemensamma besked före valet, att de fyra allianspartierna sökte gemensamt regeringsansvar utan samarbete med Sverigedemokraterna, sa han i Ekots lördagsintervju året efter.
Får Ulf Kristersson egen majoritet kan ingen hindra honom att på samma sätt vrida sanningen som han vill i alla frågor. Ett handslag gäller inte, läs det finstilta på baksidan istället.
Episoden berättar väldigt mycket om vem han är.
Ulf Kristersson hade dessutom aldrig behövt åka till Hédi Frieds kök och lova henne att ”aldrig, aldrig” samarbeta med SD från första början. Det var en valploj som han sedan av maktpolitiska skäl inte vill stå för.
Grejen är att även övriga partier som nu är beredda att ge SD makt, Kristdemokraterna och Liberalerna, högtidligt lovade sina väljare i förra valet att inte göra det.
Även halveringstiden på deras ord blev kort, men faktum är att varenda ledamot för M, KD och L faktiskt gick till val på att Jimmie Åkesson inte ska få den makt de nu vill ge honom.
Allt detta kan bara vara en statsministervotering bort.
Kommer någon av dessa riksdagsledamöter minnas sina löften? Eller var alltihop bara ett spel? Satt de egentligen alla vid Hédi Frieds köksbord och fipplade med sina finstilta reservationer?