#MeToo tvingar oss att handla

Daniel Swedin

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

Skådespelarna. Journalisterna. De fackligt förtroendevalda. Juristerna. Politikerna. Idrottarna. De vårdanställda. Bilskollärare. Anställda i teknikbranschen. Och i byggranschen. Och i restaurangbranschen.

Kraften i den rörelse som från början kallades #MeToo går inte att överskatta. Våra medier fylls dagligen med berättelser om hur kvinnor våldtas, kränks, förföljs, skadas, förtrycks och hålls tillbaka på sina jobb.
På flera arbetsplatser - däribland Aftonbladet - har vittnesmålen lett till krismöten och avslutade anställningar. Enskilda rötägg rensas ut, säger en del.

Rötterna till övergreppet

Men är det enskilda rötägg? Det alla vittneskollektiv nu visar är att vi har ett problem som går djupt in i samhällskroppen.

I går mötte äldre- och barnminister Åsa Regnér och justitieminister Morgan Johansson cheferna för polisen, Åklagarmyndigheten och Domstolsverket för att diskutera sexualbrott, sexuella trakasserier och arbetsmiljö. Regeringen kräver att sexbrott prioriteras.
Det är utmärkt, men räcker det?

I onsdags kom ännu ett upprop, nu från skolvärlden. 1 700 elever från grundskolan till gymnasiet vittnar om övergrepp och trakasserier från pojkelever och vuxen skolpersonal. Många berättar hur de gått till lärare och rektorer med sina upplevelser utan att få hjälp. ”Boys will be boys”,”De är väl kära, ta det som en komplimang”. Vuxenvärlden sviker, och här finns rötterna till det som förekommer i de hashtaggar som muterat från #MeToo.

Vissa handlingar måste utredas och lagföras. Men det är också berättelser om något annat. Om ett manligt ointresse för andra människors gränser. Om oförmåga att se de egna händerna på kollegans lår eller de egna orden om hennes bröst som en del i en ordning där kvinnor och deras kroppar ska bedömas, konsumeras och underordnas.

Och på det följer omgivningens tystnad, överslätande, normaliserande. Många bär upp den kultur som gjort att detta kunnat pågå.

Tvingar oss förstå

När #MeToo-berättelserna exploderat så har många reagerat med spelad förvåning, något Dagens Nyheters Malin Ullgren noterat:
”Vi har alla vetat att kvinnor ständigt utsätts för övergrepp och trakasserier. Vi har bara inte kallat det sexuella övergrepp och trakasserier. Vi visste att det var rätt ord förut också, men vi valde att inte kalla det så, för sådana ord kräver handling”.

Patriarkatet finns kvar, men de senaste veckornas jordskred har i alla händelser tvingat oss förstå hur dess nät av under- och överordning, av maktrelationer och könshierarkier ser ut.

Det har givit oss en möjlighet att just handla.