Männens makt skapar ett riktigt skitsamhälle
Svenska Dagbladet har publicerat ett upprop från 456 kulturarbetare inom film- och teaterbranschen. Det redovisar vittnesmål om sexuella övergrepp och handlar om skådespelare och regissörer, “manliga genier”, som ska hållas på gott humör trots att de flåsar, tafsar och våldtar.
“Ni har misslyckats” säger författarna med adress till regissörer, producenter, teaterchefer och politiker.
Det finns många sätt att reagera på kvinnornas berättelser.
Ilska, förakt, chock.
Eller bara med uppgivenhet?
För vi har ju hört berättelserna förut. Om kulturmännen som i kraft av sin konstnärliga status får hållas trots att chefer och kollegor vet vad som pågår. Om de mäktiga männen i media som utnyttjar kvinnor i kraft av sin position. Om politiker, idrottsstjärnor och direktörer som trakasserar och kladdar.
Och som nästan aldrig tycks åka fast.
Fyller tidningarna
De senaste veckorna har tidningar och nyhetssändningar fyllts av berättelser från #Metoo-kampanjen. Ofta har det handlat om kända personer och publika miljöer - också den här tidnigens redaktion.
Kvinnorna på Aftonbladet kommer inom kort att publicera ett dokument om en grabbig och sexistisk kultur som ibland påstås sitta i redaktionsväggarna
Fokuset på välkända ansikten är inte det minsta konstigt. Precis som när det gäller de 456 kulturarbetarna har kändisskapet varit nödvändigt för att äntligen sätta ljuset på sexismen i vårt samhälle.
Men det skulle vara ett förfärligt nederlag om vi inbillar oss att de modiga vittnesmålen som är #Metoo bara handlar om enstaka tillfällen eller enstaka delar av samhället, som teaterbranschen eller medierna.
Det handlar om makt
Alla berättelser om sexuella trakasserier som vi kunnat läsa de senaste veckorna har en sak gemensamt. De handlar om makt och om dess motsats, vanmakt. Den handlar om strukturer där mäns status och ställning tillåter dem att bryta mot självklara regler för hur människor uppför sig mot varandra.
Kulturarbetarna skriver om männens stjärnstatus och om regissörernas makt i film- och teaterbranschen. Men kulturen är inte den enda del av samhället som präglas av makthierarkier. Eller det enda område där dessa hierarkier till stor del handlar om kön.
Utsatta branscher
En rapport från LO från 2015 pekar ut tre branscher där trakasserierna av kvinnor är särskilt vanliga. Det handlar om vården, om restaurangerna och om handeln och de har en sak gemensam. Här arbetar många unga med låg lön och osäkra anställningsförhållanden.
Utsattheten är både en del av könsmaktsordningen och en förutsättning för den tystnad som möjliggör att de sexuella trakasserierna kan fortsätta, trots jämställdhetsplaner, nolltolerans och lagar.
#Metoo har bidragit till att bryta tystnaden, men för att stoppa trakasserierna och tystnaden måste villkoren i arbetslivet bli mer jämlika. Då handlar det om hyfs och ledarskap, men också om saker som trygga jobb och rättvisa löner.