Ask måste sparka fängelsechefen
Det är en månad sedan Karen Gebreab mördades på sin arbetsplats, häktet i Flemingsberg. Ingen hade berättat att den fånge hon skulle eskortera var farlig. Hon mötte honom ensam.
Några minuter senare var hon död.
De första dagarna uppträdde hennes arbetsgivare som om de drabbats av panik. Kriminalvårdens chefer bagatelliserade händelsen och förnekade gång på gång fakta.
Mordet på häktet i Flemingsberg är det första av sitt slag. Sådant kan föda panikreaktioner.
Men när Kriminalvårdens generaldirektör Inga Mellgren nu väljer att överklaga Arbetsmiljöverkets förbud mot ensamarbete på häktet går det inte att skylla på panik.
Mellgren har haft tid att inse att sorgen efter en förlorad arbetskamrat och en vän måste respekteras. Hon borde förstå den oro som skapats på landets anstalter, och kanske till och med erkänna den kritik som anställda riktat mot personalnedskärningarna.
Men inte Inga Mellgren. I stället tar hon strid mot Arbetsmiljöverket för att kunna tvinga personalen att arbeta ensamma. Samma dag som åtalet väcks, dessutom.
Mellgren beklagar detta sammanträffande, som om det vore det stora problemet.
Den senaste månaden har ledningen för Kriminalvården visat en fullständig okänslighet i sitt sätt att hantera personal, allmänhet och information. Beslutet att överklaga förbudet mot ensamarbete är droppen.
”Man tror inte att det är sant”, sa fackförbundet Sekos ordförande Janne Rudén. Det är bara att hålla med.
Nu är ledningen av Kriminalvården en fråga om förtroendet för rättsväsendet. En politisk fråga.
Justitieminister Beatrice Ask måste hitta någon annan som kan leda verksamheten. Och det snabbt.