Säg att det är slut, Sahlin

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

”Det är hög tid att trycka på paus i det rödgröna samarbetet”

helskärm

I går sade Thomas Östros att detta var den sista rödgröna budgeten på mycket länge. Det är lika bra det. Det är hög tid för Mona Sahlin att trycka på paus i det rödgröna samarbetet.

Från början var samarbetet tänkt att omfatta Socialdemokraterna och ett vacklande Miljöparti, som på så sätt skulle knytas upp stadigt till vänster. Därmed skulle regeringsunderlaget säkras, och Socialdemokraterna få gratis förtroendekapital när det gällde en av vår tids viktigaste frågor, klimatet.

Inte avsikten

Sedan kom Vänsterpartiet in i bilden. Det var ju inte Sahlins avsikt, vilket har märkts. Dels på själva processen – ­formandet av samarbetet gick från att framstå som kontrollerat och smart, till att bli en berättelse om sjabbel och ”vem tar vem”.

Från att ha haft en tydlig politisk och strategisk idé, blev de rödgröna en dålig kopia av alliansen, med den viktiga skillnaden att varken partimedlemmar eller väljare egentligen efterfrågat något samarbete.

Opinionsmässigt har samarbetet straffat Socialdemokraterna hårt, samtidigt som det gynnat framför allt Miljöpartiet. Världens mest framgångsrika politiska parti klarade med ett nödrop att bli Sveriges största parti.

Mona Sahlin sade förra veckan att det stora misslyckandet är att människor som har jobb hellre röstar på Moderaterna. Att hitta svaret – hur en ny politik för jobb och utveckling ska formas, och hur denna politik görs trovärdig, är det Socialdemokraterna nu behöver lägga tid på. För att orka med det krävs stora förändringar när det gäller självbild, omvärldsanalys och företrädare.

Att göra denna resa parallellt med krav på att komma överens om allt med Vänsterpartiet och Miljöpartiet är omöjligt. Däremot bör partierna fortsätta samarbeta när det faller sig naturligt – en rödgrön överenskommelse om klimat- och miljöpolitiken är en självklarhet.

Stor osäkerhet

Det rödgröna samarbetet har i stor utsträckning drivits av Sahlin, Wetterstrand, Eriksson och Ohly personligen. Miljöpartiet byter språkrör 2011, och det är osäkert om Ohly och Sahlin kommer leda sina partier 2014. Oavsett hur det blir bör ett nytt ledarskap ha friheten att välja hur de vill gå till val.

I en förhandling ska man gå in utifrån en styrkeposition, och en klar idé om vad man vill uppnå. Just nu saknas båda dessa förutsättningar för Socialdemokraterna. Därför bör Sahlin se till att hennes parti ägnar sin energi åt att utveckla politiken, snarare än att fastna i formen.

KP