Sommaren – en klassfråga

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-07-16

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Hemmasemester  Många svenskar åker bort under sommarsemestern. Andra har inte den möjligheten.

Värmeböljan, den kraftigaste på ett och ett halvt årtionde, kan vara på väg bort. Men ännu flämtar Sverige i hettan. Badstränder och campingplatser är fulla av människor och städerna andas en stilla doft av varm asfalt, ledighet och vila.

Det är semestertider, och semestertider på just det sätt de flesta av oss vill ha dem.

Det är också den tid klyftorna i det svenska samhället framträder tydligare än någon annan gång på året. Den väl­behövliga sommarvilan kommer inte till alla på samma villkor.

De rika kan resa

LO har i år, precis som traditionen bjuder, sammanställt en rapport om svenska folkets semestervanor ur Statistiska centralbyråns levnadsförhållandeundersökning. Siffrorna är från 2008; alltså före krisen, arbetslöshetschocken och de senaste nerdragningarna i trygghetssystemen.

Ändå är resultatet tydligt. Möjligheten att resa bort, att få tillgång till ett sommarhus eller en campingsemester, följer klassgränserna. Bland högre tjänstemän är det bara en av tolv som varken har tillgång till ett fritidshus eller möjlighet att resa bort. För arbetare utan fackutbildning är motsvarande siffra en av tre.

Ekonomin styr

Det skulle kunna vara ett uttryck för olika val. Alla vill naturligtvis inte åka bort under ledigheten. Hemmet kan vara plats för vila och rekreation, läsning och trädgårdsarbete.

Men det finns ingen anledning att tro att arbetare, och lägre tjänstemän, oftare skulle välja att stanna i vardagen om förutsättningarna vore de samma. Det handlar om ekonomi, och kanske också om kontakter. Vilka som tvingas tillbringa semestern hemma, utan möjlighet att byta miljö, är direkt kopplat till platsen på samhällsstegen.

Än tydligare blir bilden när det handlar om barnen.

Skapa rättvisa minnen

Var sjunde familj med sammanboende vuxna och barn säger till SCB att de varken har tillgång till ett fritidshus eller möjlighet att resa bort under semestern. Var tredje ensamstående förälder – i de flesta fall kvinnor – ger samma svar.

Det är kanske sant att barndomens somrar i efterhand alltid framstår som vackra och varma, men vilka andra minnen de för med sig är i hög grad en klassfråga.

Och allt detta alltså före krisen. Innan över 100 000 jobb försvann och innan utförsäkring från a-kassa och sjukförsäkring fick fullt genomslag.

Det finns ingen, absolut ingen, anledning att tro att klyftorna skulle vara mindre i sommar.

Det borde vara argument nog för att sätta jämlikhet och rättvisa överst på den politiska dagordningen.

IP