Förtroendet för Ulf Kristersson är slut

Ingvar Persson

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Ingen fråga är tydligare förknippad med regeringen Reinfeldt än sjukförsäkringen.

Cristina Husmark-Pehrsson fick bära hundhuvudet för rubriker om det nya tuffa Sverige, och för artiklar om cancersjuka som vägrades ersättning och människor som uppmanades sköta sitt jobb liggande. Det var välförtjänt, men i grunden genomförde hon bara den politik Anders Borg ordinerat.

Efter valet fick hon lämna plats för Ulf Kristersson.

Sedan dess har regeringen bytt retorik. Statsministern talar om reformer som inte blivit "perfekta". En stor utredning med oppositionen och arbetsmarknadens parter har tillsatts.

Det pratas om att följa utvecklingen, och om att lyssna.

Politiken ligger emellertid fast, trots att den faktiskt saknar stöd i riksdagen.

Två gånger har en riksdagsmajoritet uppmanat regeringen att ändra på några av de värsta orimligheterna i dagens sjukskrivningssystem. Det handlar bland annat om den regel som säger att en sjuk persons arbetsförmåga ska prövas mot jobb som inte finns i verkligheten.

Två gånger har Kristersson förklarat att han inte har minsta tanke på att göra som riksdagen säger. I förra veckan sa han rent av att det inte vore ansvarigt att följa de folkvaldas uppmaning.

Det är naturligtvis exempellöst nonchalant gentemot alla som är sjuka, och som förnekas ersättning på grund av orimliga regler.

Men det är dessutom en sällan skådad arrogans gentemot riksdagen, och därmed mot svenska folket.

Det är för situationer som denna konstitutionen har regler om misstroendeförklaring. Därför måste riksdagens förtroende för Kristersson prövas.

Invändningen att det ger Sverigedemokraterna ett avgörande inflytande väger lätt. Sanningen är ju att Kristersson – precis som hela regeringen Reinfeldt – har sin makt med Sverigedemokraternas tysta stöd.

På sikt kommer det svenska sjukförsäkringssystemet att behöva reformeras i grunden efter de senaste årens kaos. Men redan nu kan de värsta avarterna åtgärdas.

Då måste ministern bytas ut – igen.