Borgarna hycklar om avvisade egyptierna
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-12-15
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Affären angående avvisningen av de terroristmisstänkta egyptierna blir alltmer infekterad. Turerna är många och svåröverskådliga. Alla skyller på alla. Oppositionen kräver att utrikesnämnden inkallas och borgerliga ledarsidor som exempelvis Expressen går till storms mot framför allt Anna Lindh som inte kan svara för sig.
En sak är säker: det finns många kockar bakom denna soppa.
I december 2001 beslutar regeringen att avvisa egyptierna. Till grund ligger Säpos rapport om grava misstankar om terrorverksamhet (som i efterhand visade sig befogade åtminstone för en av personerna). Stämningsläget är vid denna tid milt sagt uppskruvat. Attackerna mot World Trade Center har precis inträffat.
De från borgerligt håll som i dag kritiserar regeringen för avvisningsbeslutet stod då som en man och ansåg att Sverige borde göra allt för att bekämpa terrorismen. ”I dag är vi alla amerikaner”, lydde Expressens lånade rubrik från le Monde och tidningen ansåg att terrorkampen till och med kunde föras med bomber.
FN hade upprättat sin terrorlista över personer och organisationer som skulle utsättas för sanktioner, EU var i full färd med att göra likadant. FN hade dessutom antagit en resolution om att inget land får ge uppehållstillstånd till terrorister.
Att regeringen i denna tidsanda skulle ha sagt nej till Säpos och USA:s propåer om att avvisa de terrormisstänkta ter sig inte särskilt rimligt. Det gör inte att beslutet var rätt. Vi som hela tiden varnat för ”kriget mot terrorismen” och dess konsekvenser för de mänskliga rättigheterna kan och bör självklart kritisera avvisningen, men det är pinsamt att höra den borgerliga kören av gråterskor nu tre år senare. Hyckleriet vet visst inga gränser.
Ärendet var ett migrationsärende. Ansvarig minister, Maj-Inger Klingvall, hade precis avgått och Jan O Karlsson hade ännu inte tillträtt. Anna Lindh fick därför under några veckor vara både utrikesminister och migrationsminister.
Enligt flera högt uppsatta källor inom UD som jag pratat med visste inte Anna Lindh om att avvisningen skulle ske med hjälp av amerikanska agenter. Hon hade beviljat tillstånd till att polisen kunde ta hjälp av en ”utländsk transport”. När hon senare fick reda på att det var ett amerikanskt transportplan som använts lär hon ha blivit fly förbannad. Här står dock ord mot ord. Säpo hävdar att UD varit införstått med att det skulle vara en amerikansk aktion på Bromma. JO utreder detta och lär lämna sin rapport i mars.
När Lindh våren 2002 inför KU förklarar att det inte förekommit någon tortyr har hon sin ambassadörs rapport att utgå ifrån, där han skrivit att någon ”systematisk tortyr” inte förekommit. Rapporterna om elchocker och annat förfärligt kom ett år senare.
Kvarstår gör dock frågan om varför Sverige inte meddelade FN:s tortyrkommitté allt som kommit fram. Här måste UD göra en egen utredning och visa vad som sagts och inte sagts och vem som tagit vilka beslut.
Hittills har alltför många tigit om denna affär. I går tog statsministern bladet från munnen. Bättre sent än aldrig. Nu väntar vi på att få höra justitieministern. Det är som sagt många kockar inblandade.