Fred framställs som en dröm för naiva
Terrorattacken 7 oktober får aldrig glömmas
Själv trodde jag inte att det kunde vara sant när bilderna från Israel började rulla in den sjunde oktober. Ändå var det bara början på vad som skulle utvecklas till en av de värsta terrorattackerna någonsin. Och den största pogrom judar utsatts för sedan förintelsen.
I dag är det exakt ett år sedan.
Filmerna på de dansande ungdomarna från musikfestivalen i Re’im brände sig fast på näthinnan. På de kidnappade kvinnorna som paraderades av Hamas soldater längs gatorna. På gisslan som livrädda hukade sig.
Det får aldrig glömmas.
Terrorattacken 7 oktober var både början på en ny berättelse och fortsättningen på en mycket gammal. Mahatma Gandhi beskrev en gång krigets logik som ”Öga för öga tills hela världen är blind”.
I dag har jag känslan av att Mahatma Gandhi bara är för töntar.
Samtidigt är det så uppenbart att krigets enda konsekvens är nya krig. Även denna gång. Efter den 7 oktober har Israel försökt krossa Hamas och under de senaste veckorna även Hizbollah. Dessa terrorgrupper skulle knappast sörjas av någon.
Men majoriteten av alla som dödats är varken Hamas eller Hizbollah utan kvinnor och barn. Över 40 000 har dött och man beräknar att 10 000 till kan ligga begravda under Gazas rasmassor. Flyktingar, undernärda och sjuka kan räknas i hundratusental.
Dessutom är sannolikheten för att Israel kommer att lyckas i det närmaste obefintlig. Man kan helt enkelt inte besegra en idé med flygbomber.
Hus kan jämnas med marken, tunnlar kan sprängas och människor dödas. Men om det är någonting historien om Mellanöstern lärt oss är det att våldet ständigt kommer tillbaka. Eftersom den grundläggande konflikten inte är löst.
Just nu finns inte den politiska viljan hos någon av de inblandade parterna.
Israel har, med stöd från flera västländer, det militära övertaget. Men moderna krig utspelas inte bara på slagfältet. Man måste även vinna vad amerikanarna brukar kalla ”hearts and minds”, alltså människors stöd.
Det slaget förlorar Israel just nu, inte bara i Mellanöstern utan även bland studenter och unga i hela västvärlden. För att inte tala om det globala syd, där Ryssland och Kina vinner allt större framgångar.
Detta har långtgående och globala konsekvenser. Om Israel kan invadera Libanon utan att väst protesterar så kan även Kina använda samma metoder mot sina grannar. Och få förståelse i syd. Om väst struntar i FN, folkrätten och mänskliga rättigheter, varför ska Ryssland bry sig?
Vi tycks ständigt undergräva våra egna argument.
Väst vinner inte längre striden om den regelbaserade världsordningen, tvärtom. Varken ideologiskt eller militärt.
Vi lyckades inte avskräcka Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Och vi har inte hjälpt Kiev tillräckligt mycket för att de ska kunna kasta ut Putin.
Förr brukade man alltid lyfta fram västs ”mjuka makt” som avgörande. Att våra idéer och livsstil har så stor dragningskraft att även våra fiender vill bli som vi.
Det var ju som bekant jeans, McDonalds och rockmusik som besegrade Sovjetunionen, inte USA:s kärnvapen.
Men vad blir det kvar av denna ”mjuka makt” när nästa generation i hela världen växt upp med Gazas rykande ruiner i sitt TikTok-flöde?
Det finns en annan väg att gå. Byggd på insikten om att Mellanösternkonflikten helt enkelt inte har någon militär lösning.
Den vägen stavas de-eskalering, förhandlingar och minskad acceptans för civila dödsoffer. Det är svåra och långa ord.
När man lyssnar finns nästan inte en enda röst som talar om fred längre. Om att Israel och Palestina ska kunna leva som två stater sida vid sida, inom erkända och säkra gränser. Om att land kan bytas mot fred som Osloavtalet en gång slog fast.
Diplomati är på många sätt en svårare väg än våldets. Fred sluter man med fiender, inte med vänner.
Men det är den enda väg som faktiskt kan leda till att nästa generation – i både Israel och Palestina – ska slippa återuppleva det som just nu händer.
***
Chatta med Anders Lindberg. Chatten öppnar 09:00 men du kan ställa dina frågor redan nu
Bra skrivet Anders! Alltid i tid på jobbet,fastnar aldrig i bilköer eller på perrongen. 😀
allanIdag var det färre bilar än vanligt.
Anders LindbergNuVarför nämns inte den israeliska vänster-, freds-, progressiva - och Bring Them Home rörelsen inte i artikeln?
Dessa rörelser behöver mer stöd från omvärlden och särskilt vänstern inkl Sverige.
JohanDet finns naturligtvis många artiklar som går att skriva om annat.
Men Israels vänster och fredsrörelse är oerhört viktiga, dock är den tyvärr svag just nu.
Även den bredare rörelsen i det israeliska samhället mot Netanyahu är viktig.
Anders LindbergNuHej
Bra skrivet utom inlädning.Allt började inte för ett år sedan.
Vill tacka dug att du är en av få som skriver om fred och fredliga lösningar
Tack för detta
zrTack
Anders Lindberg2 minAnders, jag tycker din anlays är helt riktig. Har två kommentarer: öäljden av Hamas attack 7 oktober förra året var julafton för Putin. Världens ögon vändes bort från Ukraina och Israles agerande kan snart jämställas med Ryssland. Så hur fick Hamas plötsligt resurser att genomföra attacken? Gissa en gång?
För det andra, för att få till en diplomatisk lösning måste Israles ledning bytas ut. Den nuvarande är alldeles för dränkt i blod och prestige och egenintresse. Bara USA kan få till ett byte. Men USA saknar idag i princip en president. Så allt går åt fel håll.
lassethI vilken mån Putin var inblandad i Hamas terrordåd 7 oktober är svårt att svara på, men mycket naturligtvis tyder på det. Inte minst olika aktörers resemönster innan attacken. Men även om Ryssland inte visste i förväg har de ju utnyttjat situationen efteråt.
Jag tror en diplomatisk lösning skulle förutsätta någon slags ny Osloprocess.
Just nu känns det naturligtvis avlägset. Men möjligheterna kan både bli fler och färre efter USA:s presidentval. Beroende på hur det går.
Anders Lindberg2 minGodmorgon,
Absolut, man kan inte vinna över en ide med flygbomber.
Inte heller omvärldens stöd.
Så varför håller Israel på?
Hur tänker dom?
Nu är de starka för de har USA som stöd, men vad tror du händer om Trump vinner - alldeles snart?
Hur ser världen ut då och har verkligen alla dessa människor dött förgäves då och Israel kanske inte vunnit något, varken krigen eller omvärldens stöd.
Det finns ju bara en lösning, jag tror alla vet men förstår det kan bli svårt för folk att leva sida vid sida med så mycket hat mot varandra generationer tillbaka.
Verkar olöslig.
BGGormorgon,
Jag tror Israels regering är övertygade om att konflikten har en militär lösning. Tyvärr finns nog ingenting som talar för att den analysen är riktig.
Men det är därför man agerar som man gör.
Sannolikt är den enda lösning som finns att två stater, Israel och Palestina, ges möjlighet att existera sida vid sida med säkra och erkända gränser.
Jag trodde förut att det skulle kunna bli så i vår nuvarande livstid. Idag är jag mer tveksam eftersom de generationer som växer upp i hela regionen växer upp mitt i detta som nu händer.
Anders Lindberg8 min