Ge inte knäppgökarna veto över Natoansökan
Rasmus Paludan kommer bränna fler koraner
I helgen brände Rasmus Paludan från det lilla danska högerextrema partiet Stram kurs en koran utanför Turkiska ambassaden i Stockholm.
Demonstrationstillståndet betalades av Chang Frick, redaktör för den SD-nära webtidningen Nyheter idag.
Reaktionen från den turkiska regimen var ganska förutsägbar. De är inte glada. Även Saudiarabien, Pakistan, ett knippe Gulfstater och Talibanerna i Afghanistan rasar.
Svenska flaggor bränns och i flera städer i Turkiet och Mellanöstern sker demonstrationer och protester mot Sverige.
Ställt in besök
Turkiet har ställt in försvarsminister Pål Jonssons (M) planerade besök i veckan och vårt medlemskap i Nato ser ut att ligga allt längre bort, i varje fall om man lyssnar på den turkiska retoriken.
Stram kurs ställde upp i det svenska riksdagsvalet i höstas och fick då 156 röster. Av drygt sex och en halv miljon som gick och röstade. Ett resultat som statistiskt avrundas till 0,00 %.
Några knäppgökar i ett parti som knappt finns ser alltså ut att ha fått vetorätt över vår Natoansökan. Det är väl inte helt lyckat.
Bombastiskt
Turkiet säger i diverse bombastiska uttalanden att den håller den svenska regeringen ansvarig för protesterna mot Erdogan och uppmanar svenska myndigheter att utreda, stoppa och åtala de som protesterar.
Det kan de glömma.
Och självklart vet den turkiska regeringen hur Sveriges lagstiftning ser ut.
Själv tillhör jag dem som anser att polisen bör vara mycket restriktiv med att ge demonstrationstillstånd till extremistpartier vars enda syfte är att provocera igång kravaller.
”Ordning och säkerhet”
Efter påskkravallerna ansåg jag exempelvis att Rasmus Paludans bränna-koranen-turné borde begränsas till platser och tider där man kunde undvika att något liknande hände igen. Med hänvisning till ordning och säkerhet.
Detta resonemang, som jag inte var ensam om, stupade i Förvaltningsrätten. Domstolen konstaterade att yttrandefriheten hade företräde. Och så var den diskussionen slut.
Sveriges regering kan inte stoppa några protester ens om den skulle vilja, vilket den inte vill eftersom det vore politiskt omöjligt. Ulf Kristersson och Tobias Billström kan skälla hur mycket de vill, både på Rasmus Paludan och på de aktivister som hängde upp en docka av Erdogan utanför stadshuset.
Men så mycket mer kan de inte göra.
Däremot har Nato ett val.
Nato måste välja
Sverige och Finland skulle dramatiskt förbättra alliansens förmåga till kollektivt självförsvar i Östersjöområdet och spela en stor roll för maktbalansen i Arktis. Vi bidrar med viktiga militära förmågor och en militärgeografi som gör det möjligt att försvara de baltiska staterna.
Sveriges regering har förklarat sig villiga att bidra med förband i Baltikum och svenska u-båtar och vårt flygvapen kan Östersjön innan och utan, i luften, på ytan och i djupen. Sveriges signalspaning tillhör de främsta i världen, dessutom på första parkett vid Rysslands gräns.
Förutom Turkiet och Ungern är alla Natoländer liberala demokratier. De måste rimligen inse att de turkiska kraven på stora inskränkningar i svensk yttrandefrihet är omöjliga. Ingen av dem skulle acceptera liknande krav själva.
Tycker verkligen USA, Tyskland, Frankrike och Storbritannien att den här pinsamma cirkusen ska få fortsätta länge till?
Sverige behöver hjälp
För annars behöver Sverige hjälp. Om Turkiet anser att Rasmus Paludan och hans 156 röster är en viktigare faktor än säkerheten i Östersjön och i Arktis så kommer Sverige och Finland inte komma längre än så här.
Rasmus Paludan kommer bränna fler koraner. Han är mot Nato och mot Turkiet och om president Erdogan ger honom ett veto så kommer han att utnyttja det.
Det bästa nu för Sveriges regering är att vänta till efter det Turkiska valet som nu har flyttats till i maj. Så ställ in alla förhandlingar tills dess.
En Plan B?
Natos nästa toppmöte är i Vilnius i juli. Om Turkiet fortsätter att blockera Sverige och Finland då kommer de att kasta ut hela Nato i en kris. Och aktivt sabotera säkerheten i norra Europa.
Förhoppningsvis kommer det inte att ske. Men om det gör det får Stockholm och Helsingfors börja fundera på hur en Plan B kan se ut.