Nu får det räcka med krypande för Turkiet
Dags för Ulf Kristersson att ha lite is i magen
Det dröjde till torsdag eftermiddag innan någon i Sverige uppmärksammade incidenten med den uppochnedvända dockan föreställande Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan utanför stadshuset i Stockholm.
Men i turkisk media hade det redan blivit ramaskri eftersom ett filmklipp från händelsen spridits på Twitter i Turkiet.
Vid halv två lade utrikesminister Tobias Billström upp ett officiellt fördömande av aktionen i sociala medier.
”Regeringen värnar en öppen debatt om de politiska vägvalen men tar starkt avstånd från hot och hat mot politiska företrädare. Att porträttera en folkvald president som avrättad utanför Stadshuset är avskyvärt”, skrev han.
Gruppen Rojavakommittéerna har tagit på sig händelsen.
”Historien visar hur diktatorer ofta slutar, så för allas skull Erdogan: Ta nu chansen och avgå, så du slipper hamna uppochner på Taksim-torget!”
Gissningsvis vill de leda tankarna till hur Benito Mussolini avrättades i april 1945 tillsammans med sin älskarinna Clara Petacci och händes upp på ett liknande sätt vid Piazza Loreto i Milano.
Om det verkligen är Rojavakommittéerna, autonoma vänstergrupper eller någon annan ska jag ha osagt. Men aktionen är djupt osmaklig.
Uppmaningar till våld mot personer hör inte hemma i vårt politiska samtal.
Syftet är sannolikt att störa de svenska Natoförhandlingarna vilket också lyckades. Sveriges ambassadör i Turkiet har kallats upp till turkiska UD och Fahrettin Altun, en av Erdogans närmaste har uttalat sig skarpt om Sverige på Twitter.
”Det här är bevis för att svenska myndigheter inte har tagit de nödvändiga stegen mot terrorism, som de har hävdat på sistone”, skriver han.
Att filmklippet spreds i turkiska medier många timmar innan någon i Sverige uppmärksammade det visar vilka som egentligen var mål för aktionen. Sverige har blivit ett slagträ i turkisk inrikespolitik inför valet i juni.
Det är en ganska hopplös position och ju mer aktioner som den i torsdags uppmärksammas desto fler kommer aktivisterna att utföra. Det krävs ingen raketforskare för att räkna ut att syftet med dockan var att få precis den reaktion man fick – i Turkiet och i Sverige.
Turkiet kräver att Sverige ska begränsa yttrandefriheten vilket naturligtvis inte är möjligt. Det är inte "terrorism", som Fahrettin Altun skriver, att hänga upp dockor, vifta med flaggor eller, som tidigare skett, projicera bilder på turkiska byggnader i Stockholm.
Rojavakommittéerna, eller vem det nu var, gör naturligtvis bort sig. Om de vill visa att kampen mot Erdogan förs med demokratiska medel kan de inte symboliskt avrätta folk i centrala Stockholm. Det som händer är att stödet för deras sak minskar.
Men jag har svårt att se vad som skulle vara olagligt i att göra korkade politiska aktioner. Och här gäller svensk lag.
Turkiet kräver även att Sverige ska utlämna ett antal personer som av allt att döma inte begått någonting som är brott enligt svensk lag eller som riskerar tortyr om de utlämnas. Högsta domstolen har avslagit denna begäran.
Därmed är sista ordet sagt.
Turkiets krav är omöjliga för regeringen att följa. Om Turkiet trodde att ett regeringsskifte skulle ändra detta så har de fel. Det fungerar inte så, rättstillämpningen i vårt land bygger inte på vad enskilda personer eller ens partier tycker utan på vad institutioner beslutar.
Händelsen i torsdags sätter fingret på detta. Tidigare har Turkiet kallat upp Sveriges ambassadör för att protestera mot att satirprogrammet Svenska Nyheter skämtade med Erdogan.
Men vad ska Tobias Billström, eller på den tiden Ann Linde, kunna göra åt det? Söka anställning som manusförfattare på Sveriges television?
Det kunde i och för sig vara intressant, men samma sak gäller där. Regeringen styr inte vad folk skämtar om i TV.
I ett annat humorprogram på SVT, Herr Talman, skämtade man ungefär samtidigt om Magdalena Andersson som Adolf Hitler och placerade partiledarna från nya regeringen under en Auschwitz-liknande skylt med texten Arbete ger frihet, svenska för Arbeit macht frei.
Smaklöst?
En smula.
Men vad kan regeringen göra åt detta? Absolut ingenting.
Sverige, Finland och Turkiet skrev i Madrid i juni förra året på ett gemensamt memorandum för att Turkiet ska godkänna vår ansökan till Nato. Sedan dess har Turkiet krävt allt fler saker. Det är ohållbart.
– Turkiet både bekräftar att vi har gjort det vi sa att vi skulle göra men de säger också att de vill saker som vi inte kan och inte vill ge dem. Nu ligger beslutet hos Turkiet, sa statsminister Ulf Kristersson (M) på konferensen Folk och försvar för en vecka sedan.
Att Sverige och Finland levt upp till avtalet bekräftas även av Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg.
Jag tror att Ulf Kristersson tänker rätt. Nu räcker det.
Det turkiska valet äger rum i juni. Vi lär inte få bli medlemmar i Nato innan dess oavsett vad vi gör. Men nästa Natotoppmöte kommer hållas i Litauens huvudstad Vilnius den 11 till 12 juli.
Om Turkiet fortsätter blockera Sverige och Finland på toppmötet kastar de ut hela alliansen i en stor politisk kris. Dessutom i just Vilnius, ett stenkast från gränsen till Belarus och sannolikt efter ett halvår av rysk våroffensiv. Det säkerhetspolitiska läget kan vara betydligt värre än idag.
Om Turkiet i det läget fortsätter blockera Sverige och Finland så kommer de nog aldrig att acceptera oss som medlemmar. Det skulle skada säkerheten allvarligt i hela Östersjöregionen.
Fram tills Vilnius behöver Sverige ha is i magen. Inga ytterligare eftergifter, inga fler kompromisser, inget mer krypande.
Ankara visste när de skrev på memorandumet att Sverige och Finland är rättstater med mänskliga fri och rättigheter inskrivna i vår grundlag. I dokumentet hänvisas tydligt till att lagar och konventioner gäller.
Sverige har uppfyllt våra åtaganden, nu är det dags för Turkiet att uppfylla sina. Och kanske att spendera lite mindre tid på Twitter.