Sluta vara så mjäkig, Magdalena Andersson
Ordet du söker är ”avprivatisering”
Igår möttes finansminister Magdalena Andersson och Moderaternas finanspolitiska talesperson Elisabeth Svantesson i Agenda i en debatt om privatiseringar i välfärden.
En het diskussion, kunde man tro. Men nej, tyvärr.
Som tittare blev man inte särskilt klok. För lät det inte som att de var överens?
Att Elisabeth Svantesson är jättemycket för utförsäljningar och vinstdrivande företag i det allmänna, det vet vi redan. Hon kan sällan anklagas för att vara icke-ideologisk i debatter.
Vad tycker Andersson?
Men var finansministern står i frågan förblir ett frågetecken även efter Agenda. Och det är synd, för tänk om debatten om privatiseringar faktiskt blev så ideologisk som den borde vara.
Något som gör det ännu mer förvirrat är att Magdalena Andersson på sistone gjort flera utspel med stråk av socialdemokratisk ideologi. Något som höjer förväntningarna.
Som när hon utropade nyliberalismens död i december. Här kunde kritiken mot privatiseringsdoktrinen gott ha fått hänga på, kan man tycka.
Men i Agenda ges inga tydliga svar. Privata alternativ är också bra, verkar kontentan vara av Anderssons resonemang.
Det tråkiga är egentligen inte att debatten mellan M och S blir till mellanmjölk när finansministern ger mjäkiga svar. Det riktigt tråkiga är att det inte finns någon egentlig opposition mot de växande marknadsmekanismerna i samhället när S inte vågar ta ställning.
Om Magdalena Andersson menar allvar med att nyliberalismens era är över, varför inte slåss för en avprivatiserad välfärd?
För medan Socialdemokraterna duckar för frågan om privatiseringarnas negativa effekter i samhället jublar borgerliga styren i landets kommuner och regioner medan de fortsätter att sälja ut och sänka skatter.
Det finns ett ord som Magdalena Andersson borde ha använt i debatten mot Svantesson, ett ord som S gärna får låna framöver.
Avprivatisering.
Varför inte våga säga som det är – att Sverige behöver avprivatiseras.
Ståndpunkten är knappast taget ur luften. Att utförsäljningarna gått för långt och fått alldeles för stora negativa effekter, det finns det gott om belägg för.
Och är det något coronapandemin blottlagt så är det hur utsatt en nedbantad och avknoppad äldreomsorg är när krisen slår till. Att det aldrig är brukarens eller patientens bästa som vägleder när kostnader ska hållas nere, när lägsta möjliga bemanning och den billigaste personalen överordnas.
S bör ta ställning
Att Moderaterna bryr sig mer om aktieägaren än om de allra sköraste äldre eller personalen som inte mäktar med, vet vi redan.
Men varför S inte tar tydligare ställning mot marknadisering, utförsäljningar och en uppluckring av välfärdens kärna, det lämnas till väljarna som en olöst gåta.
Särskilt när det är allmänt känt att välfärdsföretagen gör enorma vinster medan insynen ofta är undermålig.
Ju längre S är otydliga i den här frågan, desto mer förloras debatten mot M. Och utförsäljningarna får pågå och bli det nya normala.
Vägen tillbaka blir bara längre ju mer vi väntar.
Om Magdalena Andersson menar allvar med att nyliberalismens era är över, varför inte slåss för en avprivatiserad välfärd?
Det är hög tid för S att skapa en politik för bättre välfärd bortom det borgerliga marknadsexperimentet.