Högern i krig med verklighetens folk
Det är ingen lätt sak att tala om vad "vanligt folk" tycker och tänker. Fråga bara kristdemokraternas förre partiledare Göran Hägglund. När han för tolv år sedan började tala om verklighetens folk och dess väsen blev han avhånad. Hägglund frammanade en klyfta mellan folk och etablissemang, där dom där uppe blivit en moraliserande överhet som bråkar om perifera symbolfrågor. Dom där nere är mer intresserade om skolan funkar, om pengarna räcker, hur man ska få ihop vardagen.
Det var förstås ett tidigt försök att exploatera populismens guldåder, men fan vet om han inte hade en poäng. För, om man skalar bort alla krystade slängar mot jämställdhet och tolerans så var det i grunden en ganska sympatisk stridsskrift för en politik som står på vanligt folks sida. Det är ett perspektiv som är som bortblåst i svensk politisk debatt.
Det syns alldeles särskilt nu, i dessa regeringsbildningstider.
Även om vi inte har någon regering på plats så bildas det ändå runt om i vårt land olika majoriteter och koalitioner som ska styra kommuner och regioner.
Låt oss ta skånska Staffanstorp som ett exempel. Här har Moderaterna – trots att Ulf Kristersson förbjudit det – slagit sig samman med Sverigedemokraterna. Mellan partierna finns det "en samsyn" enligt Jonny Rolf som är SD:s ordförande i Staffanstorp. Och när moderater och sverigedemokrater i kommunen i förra veckan lanserade sitt handlingsprogram innehöll det saker som förbud mot könsuppdelade badtider och att judar och muslimer inte längre ska serveras kött som framställts genom religiös slakt. Kulturkrigare på högerns ytterkant applåderar förstås i extas. Men är detta stora problem i Staffanstorp? Blir folks liv enklare nu?
I Stockholm har det nyvalda kulturborgarrådet Jonas Naddebo (C) öppnat för att privatisera bibliotek och konkurrensutsätta den kommunala kulturskolan. Nyliberaler flämtar förstås av upphetsning, men är detta stora samhällsproblem som är viktiga att åtgärda? Nej, det är ideologiskt moraliserande från en tokhöger som gått vilse i perifera symbolfrågor.
Sådant råder det ingen brist på i ett Sverige där marknadsfundamentalismen styrt i 30 år.
Vårdcentralerna, skogen, apoteken, tågen, gruvorna, posten, elnätet, telefonin, bussarna, förskolorna, äldreboendena, järnvägen, pensionerna. En gång var det vårt gemensamma. Nu har det privatiserats, bolagiserats, konkurrensutsatts. Har tågen blivit punktligare? Posten mer leveranssäker? Elen billigare? Pensionerna högre?
Svaret är uppenbart, men varken socialdemokratin eller borgerligheten har förmått hantera det. Konsekvenserna är katastrofala, både i folks liv och i politiken.
"Det börjar bli hög tid att återupprätta det sunda förnuftet i svensk politisk debatt. Och inte minst respektera vanligt folks rätt att vara precis som de är", skrev Göran Hägglund för mer än ett decennium sedan.
Ja, just det.
• Vill du ha våra texter direkt i ditt flöde? Klicka här och gilla Aftonbladet Ledare på Facebook!