Kommunanställda hade förtjänat mer
Det blev ingen strejk bland landets kommunalanställda i dag, och det ska vi förstås vara glada för. En konflikt hade drabbat många människor hårt, eftersom det arbete som görs i kommuner och landsting är viktigt.
Förmodligen pustade också både fack och arbetsgivare ut en smula när de i går eftermiddag accepterade medlarnas slutbud. Det är lättare att starta en strejk än att avsluta den, och det är långt ifrån säkert att resultatet är värt priset.
Mitt i glädjen över att parterna lyckades komma överens finns det dock skäl till lite eftertanke.
Lönerna räknas upp
Fackets viktigaste krav i årets förhandlingar har varit att anställda i vård och omsorg – ofta kvinnor och ofta lågt avlönade – skulle få lika mycket som andra i löneökningar. Inte i procent, utan i riktiga kronor som betalar månadens räkningar.
På sätt och vis har det lyckats. Lönerna kommer att räknas upp med 1 700 kronor under de kommande tre åren.
Men avtalsförhandlingar är en kreativ konstform, och samtidigt som facket pratade om kronor kunde arbetsgivarna i Sveriges Kommuner och Landsting summera procenten, och hamna på 6,8 precis som industrin.
Håller inte i längden
I förra veckan räckte det bara till löneökningar på 1 500 kronor under tre år. Nu är avtalet lite längre, och det kan inte sägas upp. På sätt och vis är de kommunanställda med och betalar för att inte halka efter i löneutveckling.
I längden håller den metoden att bekämpa lönediskrimineringen av kvinnor förstås inte.
Med uppgörelsen i går visade fack och arbetsgivare ansvar, för arbetsfreden, lönebildningen och för alla oss som behöver de kommunalanställda. Men när det gäller ansvaret för att jämna ut lönerna mellan kvinnor och män återstår fortfarande mycket att göra.