Förnuftet segrar på Riksidrottsmötet
I dag öppnade Riksidrottsförbundet sin stämma i Luleås nybyggda kulturhus. I morgon ska de 201 ombuden ta ställning till mötets mest omstridda fråga, den så kallade 51-procentsregeln. Av allt att döma kommer de då att rösta ner styrelsens förslag om att tillåta företag att äga svenska idrottsföreningar.
Det finns helt enkelt inte tillräckligt stor majoritet för att ändra grundvillkoren i svensk idrott. Enligt SVT-sporten finns det i själva verket ingen majoritet alls.
Argumenten räcker inte
Riksidrottsstyrelsens argument för förändringen har varit enkelt. Olika idrotter verkar under olika förutsättningar, och måste själva få välja hur de ska organiseras.
Det är naturligtvis riktigt, men det räcker inte för att överge den grundtanke idrottsrörelsen byggts upp omkring, att en människa också ska ha en röst.
Det handlar inte om pengar eller kommersialism. De präglar redan toppidrotten. Däremot handlar det om demokrati, och om att hålla samman idrottsrörelsen.
Den är, kanske tillsammans med fackföreningsrörelsen, vår bredaste folkrörelse. Att släppa in spekulation eller ägare med avkastningskrav i några av de mest publika sporterna skulle försvaga hela den svenska idrotten.
Om Riksidrottsmötet som väntat röstar för att behålla regeln att idrottsklubbarnas medlemmar måste ha makten när klubben samarbetar med privata investerare skulle det vara en seger för folkrörelsetraditionen och sunt förnuft.
Onödig strid
Men där det finns segrare finns också förlorare. Det gäller också Riksidrottsmötet 2013. Ett nej till privatägda idrottsklubbar kommer dessvärre att skapa bitterhet, inte minst bland de specialförbund som haft enorma förväntningar på privata investerare.
Det är helt onödigt.
Ansvaret kan bara läggas på styrelsen. Om den i stället för att försöka trumfa igenom sitt förslag hade valt att lyssna till idrottsrörelsen hade styrelseledamöterna inte bara kunnat undvika ett generande nederlag.
Den hade dessutom undvikit att skapa svårläkta skador i den svenska idrotten.