Helig dåre

Han är inlåst i en smutsig cell och vakterna slår honom med påkar men han har viktigare saker att tänka på. Hur han ska lösa motsättningen mellan det Gamla testamentet och de fyra evangelierna, till exempel. Vad som skiljer hans syner från vardagslivet. Eller hur man tolkar de ”små pärlmönstrade korsen på spindlarnas pucklar”: som budskap från Gud?

Breven från Viesvile, översatt från litauiska av Liana Ruokyte och Mikael Nydahl, är en brevroman, och de grandiosa och förtvivlade breven, undertecknade med ”Viesvile” (en litauisk ort) gör adressaten undrande. Vem skickar dem? Varför just till honom? Efter hand minns han dock sin vän från förr, den lågande och kompromisslösa konststudenten, som en dag bara försvann.

Det här är under Sovjettiden. Mentalsjukhuset i den gamla herrgården i Viesvile kallas i breven för helvetesslott, smärtans borg, en soptipp. Cellen har galler för fönstren. Men absurt (och ändå lyckligt) nog är det just med poesins och de klassiska myternas jord- och blandatspråk, med

Whitmans

gräs,

Sibelius

regn,

”Edgar Poes malström”

,

Proust

och

Kafka

och Jesu Blödande Hjärta som

Leonardas Gutauskas

namnlöse dåre kan kommunicera sin ensamhet, sina ”profetiska” visioner och sin övertygelse att det inte är bildningen och förnuftet som ska frälsa världen utan känslan för helighet.

Roman

Pia Bergström (kultur@aftonbladet.se)