EU, på iskallt allvar

I väntan på en demokratisk överstat, något farligt i mångas ögon, har EU fått en växande byråkratisk överstat, som även nejare och skeptiker fördrar som det mindre onda.

Det är Europakonstruktionens paradox. Den belyses väl i en studie i styrelsesättet av Mats Engström, medarbetare i denna tidning: Maktkamp Europa. De demokratiska inslagen är för tillfället små. En härskara av lobbyister, mest från näringslivet, bearbetar tjänstemän, varvid beslut uppstår. Det är gången. Att bearbeta politiker bedöms som mindre viktigt.

Den svenske ministern Thomas Östros har så rätt i att det behövs en europeisk politik, rent av en europeisk filosofi som överväger vad vi ska ha EU till, men så är det inte i dag. Statens grundläggning har hakat upp sig, kanske långvarigt. Särintressena styr.

Det finns lyckliga undantag. Delar av miljörörelsen har från början förstått poängen med EU, att tillsammans göra det man själv inte kan, och lyckats med frågor som försurning av sjöar. Europafacket kunde dämpa nyliberalismen i det så kallade tjänstedirektivet.

Det är hela tiden en kamp mot mycket stridsvana marknadsbefriare. De har i dag övertaget. Striden står, säger författaren, mellan en amerikansk och en europeisk modell. Den europeiska är den gamla socialdemokratiska och kristdemokratiska idén om en marknad inbäddad i demokrati. Det har blivit ett yrke, ganska lönsamt, att framhålla hur farlig den är.

För att vända utvecklingen och demokratisera EU behövs starka folkrörelser som hittar i Bryssel och kan stå emot lobbarna. Det är bokens budskap: börja tala allvar om EU och låtsas inte som om vi kunde stå utanför och tveka. Det var förr. Den demokratiska överstaten, behövlig i dag, är vårt eget ansvar. "Om den europeiska unionen ska bli mer demokratisk måste uppbyggnaden och arbetssättet förändras radikalt", säger författaren. Folkrörelserna har en central, inte alltid insedd roll där.

Även medierna. Det finns ännu inte mycket till europeisk offentlighet. Som den europeiska tidningen utpekas här Financial Times, en eliternas tidning men knappast en elittidning.

Jag tycker Mats Engström skrivit en mycket bra rapportbok från EU:s maskinrum, iskall och inspirerande på samma gång.

Samhälle

Anders Ehnmark (kultur@aftonbladet.se)