Bibliotekens magi

ARNE JOHNSON om bokälskaren Manguel – och varför vi inte kan vara utan böcker

helskärm

Minnet, glömskan, berättandet, tigandet, läsandet är stommen i allt intellektuellt och andligt liv. Vi samlar, ordnar, katalogiserar, bygger hus, inreder rum, ser till att bibliotek finns överallt. Furstar, lärda, folk av alla klasser har använt dem under långa tider, de har tjänat maktens syften, varit glädjen och trösten för dem som sökt bildning, information, underhållning. Jag har själv arbetat i bibliotek sedan tonåren och har starka känslor inför biblioteket som idé, samlandet, vårdandet av ett gemensamt minne, de samlade samlingarnas gemensamma bild av världen i skrift och tecken. Jag är också mycket fäst vid den scenografi som omger bibliotek i verklighet och i tanke: såväl stillheten som de intensiva utbrotten av rörelse, språk, möten.

Jag har läst Alberto Manguels nya bok Nattens bibliotek (Ordfront). Manguel kommer ursprungligen från Buenos Aires, har bott länge i Kanada och lever nu sedan några år tillbaka i Frankrike. 1999 kom hans bok En historia om läsning ut på svenska och 2003 kom Att läsa bilder. En historia om läsning blev en stor succé. Han är en infallsrik essäist som även i den nya boken, Nattens bibliotek, till synes obehindrat färdas i ett enormt landskap av bildning och beläsenhet. Han skriver engagerat, är en skicklig stilist och i Margareta Eklöfs översättning är boken spännande att läsa.

Han har låtit bygga ett eget bibliotek åt sig och med avstamp i detta går han igenom begreppet bibliotek ur en mängd synvinklar – biblioteket som myt, ordning, form, arbetsplats, glömska, identitet, hem ... Manguel rör sig från tidiga mesopotamiska, kinesiska, aztekiska boksamlingar till olika digitala varianter av informationshantering, ser bibliotek som använts som rekvisita när det gällt att bygga upp ett anseende, som använts som medel av välvilliga mecenater att på en gång bilda, underhålla och hålla tillbaka en fattigare klass, bibliotek som verkligen tillhandahållit läsning som givit kunskap. Han ser dem som utlöpare av människors kroppar. Ty där människor samlas, om det så är i de eländigaste fångläger, lyckas ändå böcker finna vägen in, och de mest fantastiska virtuella bibliotek som finns är de som består av minnen av böcker och där återberättandet är själva läsandet.

Läsandet är för Alberto Manguel en djupt allvarlig handling som också inbegriper att man roas, lockas av spänning och intriger. I hans bok är läsandets och bibliotekens essens att de är centrala behov i människans, samhällets liv. Han upprörs över tanken på läsning som enbart ett harmlöst tidsfördriv och menar att vi alltid speglar oss och vår tid i kunskapen om historien, för det är ett sätt att definiera vår mänsklighet.

Nattens bibliotek är en vacker och i bästa mening bildande bok som inte glömmer levandets skuggsidor. Den pläderar för att boksamlingarna, från de mest vardagliga förorternas lokaler till de mest bisarra, kanske bortglömda, kanske slumpartat återupptäckta samlingarna, ändå hjälper oss att se, och berättar ytterligare något vi inte visste.

Arne Johnsson