Det lyser om det lilla

Prosadebutanten Camilla Wittmoss kallar sina berättelser för mirakel, MIRAKEL (Albert Bonniers förlag) men verkar ha små pretentioner på vad begreppet mirakel kan innebära. Små men sympatiska. Miraklen handlar om de där små vardagshändelserna, som egentligen inget betyder men ändå framstår som självlysande och vitaliserande för dem som råkar ut för dem.

Bäst tycker jag om den kortaste berättelsen Steg, om en kvinna som på väg hem från bion hör långsamma hotfulla steg i mörkret. Hon får snart en allt annat än hotande förklaring på ljuden. Inget händer, historien ser ut som en ren bagatell, men Wittmoss prickar in precis den lilla själsliga aha-upplevelse, som hon är ute efter.

Alla berättelser är inte lika idylliska, men idel vardagsepisoder avlöser varandra. Stämningen i de flesta är ljus, och därför bryter den hjärtskärande tragiken i berättelsen Kärleken av alltför mycket.

Att lyckas med sådan här samtidigt både anspråkslös och anspråksfull mikrokonst kräver stilistisk noggrannhet och precision, och Camilla Wittmoss visar prov på båda.

Lennart Bromander (kultur@aftonbladet.se)