En mardröm till familj

Plågsamt levande om Österrikisk incest

helskärm

Litterära svenska familjer brukar vara tämligen så dysfunktionella, men i Österrike är det etter värre. Där lever auktoritärt patriarkala familjestrukturer starkare kvar, och katolska kyrkans rigida inställning till skilsmässor gör det inte lättare. Att detta återspeglas i litteraturen är inte konstigt.

Förlaget Thorén & Lindskog satsar mycket behjärtansvärt på ny tyskspråkig litteratur och ger nu ut sydtyrolska Selma Mahlknechts romandebut Ingen fara, ett slags textcollage kring två systrar sprungna ur rena mardrömmen till familj. Det är ingen gräns för alla incestuösa övergrepp och andra extremt osunda relationer som häftar vid generationerna före Bess och Sandy. De är båda lika förtidsknäckta och resignerade inför livet.

Avslöjandena av alla hemskheter som döljs i familjens garderober sker successivt som i en kriminalroman, men det är inte i den yttre spänningen romanens kvaliteter ligger. Plågsamt levande men nyktert sakligt gestaltar författaren Sandys självplågande inre monologer och Bess såriga bindningar till sin mormor, en som det visar sig allt kusligare gestalt.

Enda vägen ut tycks vara att Sandy ska lyckas finna något sätt att i litterär form gestalta familjens historia, men jag betvivlar att det kommer att hjälpa. Det här är en obönhörligt svart historia, och jag skulle kunna tänka mig den som underlag till någon av Mahlknechts geniale landsman Michael Hanekes filmer.

Familjemiljön i Josef Fritzls Österrike har vi tidigare lärt oss en del om - inte bara i nyhetsrapporteringen och hos Haneke, utan också genom landets främste prosaist det senaste halvseklet, den frenetiske Thomas Bernhard, liksom av den mer kaotiskt desperata Elfriede Jelinek. Selma Mahlknecht kompletterar.

Lennart Bromander