Kysst av Elvis
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-03-04
Beröring. Det är det första ord som dyker upp när jag läst Niclas Nilssons nya samling Love Me Tender. Titeln får kopplingen att framstå som kristallklar. Men de skarpt tillskurna, lågmält humoristiska och glest satta raderna i Nilssons dikter påminner lika ofta om de avstånd och avvägar som ord och gester hemsöks av, och som aldrig låter sig utplånas helt.
Samlingens titel är förstås hämtad från Elvis Presley. Och surfar man till förlagets hemsida kan man läsa att utgångspunkten är mer specifik än så: en konsert på International Hotel i Las Vegas 1970, då Elvis under nämnda låt lämnar scenen för att ge sig ut i publiken och kyssa så många kvinnor han kan. En handling som om någon vill övervinna avstånd, men som i samma ögonblick sätter gränser och identiteter på spel.
Denna rörelse mellan fantasi och kropp, mellan subjekt och omvärld, mellan jag och du ger energi åt de seriella dikterna i Nilssons bok. Om och om igen kommer den att tecknas i olika fraser, varieras i skiftande temperatur. “Strävanden är uttryck det vill säga behållare för en / förtätad verklighet” blir, till exempel, längre fram: “strävanden är uttryck för kroppar under täcket / sprudlande som mjuka skelett under en sjö”.Kärlekspoesi. Javisst – “Jag söker dig och du är jag”. Men också en fortsättning på den kartläggning av kulturella och manliga koder som inleddes i debutboken Patriarkat (2005), och som här filtreras inte bara av Elvis med entourage, utan också av countryparet George Jones och Tammy Wynette med familj.
Olika världar överlagrar varandra: en resa i Uppland kantas i läsarens bakhuvud av glitter från Las Vegas och Nashville. Raka jagdeklarationer – “I am what I am”, “Thank God I’m not me”, motton till två av bokens fem delar – mjukas upp av begäret och relativiserande reflektioner: “Är jag vad ‘jag’ är eller är ‘jag’ vad jag är”.
Det är denna pendling mellan det distanserat svala och lyriskt upphettade som får mig att läsa och läsa om Love Me Tender. Fascinerad och lätt berörd.
Jesper Olsson, litteraturkritiker i Svenska Dagbladet