Här är en författare som inte har pengafobi

Agri Ismaïls debutroman ”Hyper” skildrar finansmarknadens marionetter

Sinziana Ravini

helskärm

Det sägs att pengar får världen att gå runt. Trots detta lyser de med sin frånvaro i nutida litteratur. Hur kommer det sig? Vi lever ju i en tid som skuldsatt sig på ett sätt som saknar motstycke i världshistorien. Var finns vår tids författare som likt 1800-talets Flaubert, Balzac, Austen, Bulgakov eller Dostojevskij skildrar pengarnas centrala betydelse i ett människoliv?

I och med globaliseringen och finansmarknadens oförutsägbara kursrörelser är vi inte längre lika ansvariga för våra ekonomiska handlingar. Vi vet aldrig vem som fattar de egentliga ekonomiska besluten över våra huvuden. Eller? Det är just denna illusion om finansmarknadens herrelöshet som debuterande Agri Ismaïl skildrar i ”Hyper”, en skickligt berättad, labyrintisk roman där världen är en scen för vår tids mer eller mindre synliga marionettspelare – börshajarna, bankerna, algoritmerna.

Det är en många gånger paranoid våt dröm, även om författaren ständigt driver med paranoian. I centrum står en migrerande kurdisk familj som kuskar runt i Mellanöstern. Allt de äger har förvandlats till ett par skrynkliga sedlar i en ficka, men de hyser stora drömmar om framtiden. Modern överöser barnen med storhetsvansinniga planer, och de lyckas också så småningom på de mest kreativa sätt. Men snart kommer 2008 och börskraschen med Lehman Brothers konkurs, skildrat med närmast apokalyptisk precision.

Ibland blir jag förvirrad av alla tidshopp och karaktärer som snackar i mun på varandra, någonstans i mitten mellan en Salman Rushdie-bok och en kylig börshajfilm. Den mest sympatiske är fadern Rafik, som brukar läsa högt ur Marx ”Kapitalet” som om det rörde sig om tonårskrank kärlekslyrik. Boken kryllar av humoristiska skildringar av finansvalpar, anarkister, con artists, ekoaktivister, cam girls och skitande pingviner som förstör för turister som söker den perfekta bilden på ett spektakulärt centrum i Dubai. Här ryms också reflektioner över konspirationsteoretiker, som tror att en person som Bush, som inte ens kunde svälja en pretzel, kunde iscensätta en terroristattack för att störta tvillingtornen.

Till syvende och sist är det skulden, inte pengarna, som är det sociala kitt som förbinder alla. Den symboliska skulden gentemot de som skänker sina liv åt högre ideal och ibland även mister det på köpet. När jag slagit igen boken tänker jag att endast de som erkänner att de står i skuld till varandra, över tid och rum, kan bekämpa krig och konflikter på längre sikt. Pengarna må vara fiktiva, men skulden gentemot vår nästa är alltid reell. Må vi aldrig betala av den.

Varför är då ekonomin så osynlig i nutida litteratur? Ekonomen Thomas Piketty anser att detta beror på att inflationen, som kom med 1900-talet, gjorde att priserna och valörerna förvandlades för snabbt och att författarna då i sin vurm för tidlöshet hoppade över prissättningen.

Agri Ismaïl lider inte av någon pengafobi, tvärtom. Vi får hoppas att han fortsätter på denna varma, om än lite pladdriga och röriga släktsaga för jag hade gärna läst om vår tids alternativa ekonomier såsom bitcoin och den viktiga roll de spelar för sociala rörelser, och framför allt – skuldfrågan.