”Jag klarar mig utan Nobelpris”

Amos Oz om sin nya bok och om humorn som vapen mot fanatism

helskärm

Israelen Amos Oz har flera gånger nämnts som Nobelpriskandidat.

– Jag dör inte olycklig om jag inte får Nobelpriset, säger han, på Sverigebesök för att prata om sin senaste bok.

Den handlar om ensamhet, åtrå, nyfikenhet och författarskap.

Amos Oz är oavbrutet vänlig, uppmärksam och har genomtänkta svar på allt. Men så är han också van, med över 30 böcker i bagaget. I Sverige är han mest känd för sin självbiografiska ”En berättelse om kärlek och mörker”, som bland annat handlar om moderns självmord när Amos bara var tolv år.

– Det kommer att påverka mig resten av livet. Ingen pratade om henne på flera år. Jag höll tyst och var arg: På mamma, som tog sitt liv, på pappa som förlorade henne och på mig själv. Jag tänkte att om jag varit en snällare pojke så skulle hon stannat hos oss.

”Jag älskar detaljer”

Men Amos Oz har som mål att inte upprepa sig. Så den nya romanen, ”Rim på liv och död” har en annan, mer humoristisk ton. I centrum står ”Författaren” och de tankar som rör sig i hans huvud. Där finns djupheter om skrivande och död, men också funderingar över servitrisens lår.

Författaren fantiserar ständigt ihop historier om människorna runt sig. En kritiker kallar det ”andlig kleptomani”. En sjuka som drabbat även Amos Oz själv.

– Jag älskar detaljer och att iaktta människor – deras kroppsspråk, kläder, hur de uttrycker sig, hur de ler eller kliar sig. Jag minns när jag var liten och mina föräldrar gick på kafé i Jerusalem för att diskutera med sina vänner, i vad som kändes som 77 timmar. De lovade mig glass om jag uppförde mig och var tyst. Där satt jag och tittade, och uppfann kafégästernas liv. Jag är väldigt nyfiken av mig.

Lyckligt gift

Han berättar om hur portvakten därhemma brukar kamma sig innan han går förbi Oz fönster:

– Han säger att han vill vara snygg i håret om han hamnar i en roman.

Boken består av en massa inre dialoger – och monologer – något Amos Oz är säker på att de flesta ägnar sig åt.

– Tänk när ett par grälat vid frukosten. Efteråt står han med disken och tänker ut allt han skulle sagt, fast på ett lugnt och övertygande sätt, så att hon skulle ångra sig och be om ursäkt. Hon sitter i bilen och funderar på samma sak: Hur hon skulle uttryckt sig mycket bättre.

Själv har Amos Oz varit tillsammans med sin fru sedan tonåren. En lyckligt lottad man som funnit vänskap och kärlek i samma person, kallar han sig. Hemligheten med att hålla ihop så länge menar han är att kompromissa.

– Det betyder inte kapitulation, eller att vända andra kinden till. Utan att möta den andre halvvägs. Det tror jag på, både i kärlek och politik.

”Vi måste leva som grannar”

Ja, det är förstås omöjligt att undvika konflikten mellan Israel och Palestina. Amos Oz har alltid arbetat för fred. Han har bland annat skrivit boken ”Hur man botar en fanatiker” som delats ut på svenska gymnasier. Fortfarande menar han att slut på krigandet ”inte bara är möjligt, utan oundvikligt”. Han tror på en lösning med två stater.

– Jag har en egen slogan: Make peace, not love. Det är inte nödvändigt att älska varandra, men det gäller åtminstone att sluta döda. Vi måste lära oss att leva som grannar. Det finns ingen annan möjlighet.

Men det är lätt att bli hatisk för den som lever i evig skugga av ett krig. Amos Oz berättar att han själv som pojke både var fanatisk och överskattade den israeliska sidan.

– Men jag lärde mig att förstå hur andra människor tänker, att se saker från andra sidor. Dessutom är humor ett vapen mot fanatism. Jag känner minsann inga roliga fanatiker.

Amos Oz boktips till...

Barack Obama, president:

”Krig och fred” av Leo Tolstoj.

– Där finns allt.

Peter Englund, blivande ständig sekreterare i Svenska Akademien:

– Alla mina böcker, förstås!

Kronprinsessan Victoria:

”Till fyren” av Virginia Woolf.

– Om kärlekens essens.