Fruktade filmgeniet Lars von Trier

Biografin om filmskaparen gör honom begriplig och flerdimensionell

Det finns inga smärtfria genvägar förbi barndomen. En skyddad uppväxt leder förr eller senare till kulturchock. Frånvaron av trauman och misär blir ett trauma i sig. Runt ett vänsterkulturellt middagsbord kan det gestaltas i hur man talar om maten. Det viktiga är inte att enas om hur gott middagen smakar. Vad är intressant med att vara överens?

Trivsel var irrelevant runt Lars Triers (först senare la han till mellan-namnet von) middagsbord. I stället skulle man komma med motargument som öppnade för diskussion. Var inte grytan lite för salt ändå?

Nils Thorsen, journalist på danska Politiken, har tagit sig an uppdraget att skriva den första heltäckande biografin om Danmarks folkkära och fruktade regissör. Det är i allmänhet en motvillig Lars von Trier som får dras med besök i hemmet och på manusgenomdrag. Och som han själv säger: ”Jag tänker aldrig göra en sån här bok igen.”

Man får ett visst medlidande. Thorsen har profilerat sig genom flera omfattande personporträtt. Arbeten som kräver nyfikenhet, noggrannhet, tålamod. Boken blir en dubbelexponering. Dels av Trier och dels av hur Thorsen går till väga. Han spelar in deras möten med två diktafoner samtidigt, vilket Trier tycker är fruktansvärt roligt.

Dessvärre syns de pedantiska egenskaperna lite för ofta. Han har svårt att släppa sitt eget grepp om berättelsen. Resultatet blir att man stundtals inte tillåts dyka in och reflektera kring Triers liv. Å andra sidan är det ett befriande grepp att inte hålla sig strikt till den klassiska kronologin för biografier, med avstamp i barndomen fram till dagens datum. Kapitlen är visserligen förrädiska. Ångestens grogrund barndomsåren signalerar precis en sådan kronologi. Men i själva texten beskrivs ingående hur de möts, diskuterar, hur Trier rör sig och pratar.

Det finns en ständig närvaro, ett presens. Ingen kan påstå att det inte är en ambitiös biografi om regissören. Alla ämnen, från teveprogram till fobier, behandlas med samma allvar och språket är precist.

Bokens titel, Geniet – Lars von Triers liv, filmer och fobier, får ses som en blinkning åt nidbilden av geniet. Där fantastiska verk kombineras med ett excentriskt leverne och gärna någon form av missbruk och inte minst att upphovsmannen är just man. Bob Dylan är en slags mall, och den som hoppades att hans Memoarer skulle räta ut mysterier och frågetecken blev nog besviken.

Boken bjuder en scen som tangerar anekdoten om hur Dylan stjäl skivor från en vän. I Triers fall gäller det en trumpinne. Men båda anser sig behöva stjäla eftersom deras konst är viktigare än allt annat.

Lars von Trier kan utan problem bockas av på samtliga punkter vad gäller det manliga geniet. Bokens centrala fråga blir huruvida Trier medvetet anstränger sig för att leva upp till myten eller om han genuint besitter egenskaperna. I samtal med Trier men också folk i hans närhet försöker Thorsen reda ut detta. Vad säger tjejerna, kompisarna, brodern?

Svaret är egentligen givet och ganska meningslöst. Självklart är han medveten om sitt beteende i offentligheten. Vem är inte det?

Lika självklart är att erfarenheterna som han använder sig av är högst verkliga. Fobierna utgör ett stort hinder för hans vardag. Att undvika hiss och i stället springa upp och ner för trapporna under inspelningen av Riket är ett mindre problem. Att bli sängliggandes i veckor på grund av dödsångest är ett större. Hur som helst är han inte dummare än att han förstår hur karaktärsdragen kan vändas till publicitet.

Genom att systematiskt bearbeta Triers femtiosju levnadsår lyckas Thorsen skildra en människa som blir begriplig och flerdimensionell.

SAKPROSA Geniet – Lars von Triers liv, filmer och fobier

Nils Thorsen

Övers. Thomas Andersson

Arkad förlag

Jack Hildén