”Sorgen går aldrig över”

Cecilia Gustavsson

Nu vill Johanna Thydell skriva en bok där ingen skiljs – och ingen dör

Johanna Thydell kastades in i strålkastarljuset när hon fick Augustpriset som 23-åring.

Nu gör ”I taket lyser stjärnorna” – om att förlora sin mamma – succé som film.

Själv lever hon ännu med sorgen.

En högstadietjej har en mamma som sakta dör i cancer. Samtidigt fortsätter tonårslivet med fester, kompisbekymmer och sminkprovning.

Det har Johanna Thydell gemensamt med sin huvudperson Jenna. Debutromanen hyllades av kritiker och läsare, och vann 2003 Augustpriset för bästa barn- och ungdomsbok.

Nu ligger filmen ” I taket lyser stjärnorna” tvåa på biotoppen. Johanna Thydell har hunnit bli 28. Hon är lugnare, skriver på sin tredje roman och ska själv snart bli mamma. Rivstarten i karriären ställde hennes liv på ända.

– Vilken karusell! Jag förstod inte hur stort det var, visste inte att debutanter brukade få sådan uppmärksamhet. Jag hade varit högskolestudent, och blev plötsligt författare... Det var stormiga år på gott och ont, säger Johanna.

”Det finns ett annat liv”

– Mest glad är jag över att jag lyckades skriva vidare. Det var skitsvårt när ribban lades så högt.

Först försvann lusten att författa. Johanna tog ett ”vanligt” jobb, på Systembolaget. Det avdramatiserade det hela, menar hon.

– Det var oerhört skönt att få rutiner, kollegor, gå på lunch, vara ledig helger... Jag mådde bättre och blev gladare. Nu vet jag att det finns ett annat liv om det inte är roligt att skriva längre.

Röker, dricker och har sex

Johanna dyker upp vid caféet i knallröd kappa, gravidmagen putande, framåt och pratsam. Hon känns långt i från den slutna tonårstjejen Jenna. I filmen hanterar hon sorgen över mammans sjukdom genom att testa gränser. Hon börjar röka, dricka och har sex med en kille som hon inte bryr sig om.

Verklighetens Johanna levde inte ut på det sättet. Hon pratade med sina närmaste kompisar, men i övrigt höll hon fasaden uppe.

– Mamma var sjuk mellan när jag var sex och 13 år, jag levde med det varje dag. Jag var en klassisk duktig flicka som inte sänkte betygen eller blev annorlunda när hon dog. Jag tror inte ens att jag hade orkat prata med vuxna då.

Efter mammans död växte hon upp med sin mormor, morfar och storebror.

Hur har det påverkat dig att förlora din mamma?

– Det är en sorg som aldrig går över, ett stort hål. När man upplevt en sådan separation blir man väldigt rädd om sina nära. Jag tvingades också att handskas med vissa vuxengrejer tidigt. Jag har alltid känt mig äldre än vad jag är, en grubblare och iakttagare. Även om min riktiga ålder börjat komma i fatt nu.

I sin andra bok, ”Det fattas en tärning” fortsatte Johanna att utforska en trasig familj och komplicerade, jobbiga tonår.

– Alltså, mina tidiga tonår var skit. Det är tufft att växa upp, man ska hitta sig själv, passa in bland andra och samtidigt bli sedd. Jag tyckte att jag var grå, trist och impopulär. För mig präglades det dessutom av att mamma inte fanns längre.

”Det blir en utmaning”

Både filmen och boken speglar tonårens försök att hitta rätt bland kompisar, killar och stil, och längtan efter att vara populär.

I början är Jenna en grå mus som tillsammans med sin bästis fnyser åt det coola gänget. Men hon blir vän med klassens populäraste tjej Ullis, som också har det trassligt hemma.

Johana Thydell skriver på sin tredje ungdomsroman, som ska komma nästa vår. Nu tänker hon lämna de riktigt tunga ämnena.

– Ingen ska skiljas, och ingen ska dö... Det blir en utmaning att se vad jag kan skriva utan att slå an de starkaste strängarna.

Johannas boktips till...

Nyamko Sabuni, ungdomsminister:

”Hundra procent fett” av Liv Strömquist.

– Hon skulle gilla denna upplysande, smarta och extremt underhållande seriesamling.

Cissi Elwin, vd Svenska Filminstitutet:

”Stulna juveler” av Kristina Lugn.

– Cissi verkar ha god smak och detta är poesi när den är som bäst.

Håkan Hellström, artist:

”Hattliv” av Ylva Elzén.

– Han skulle älska bakgrundshistorierna från kvinnorna i hattarna!