Gammpojkar drömmer om kärlek

helskärm

Man ska ju vara två kan liknas vid Susan Faludis Ställd, både i viljan att synliggöra en manlighet i kris och ömsintheten i porträtten. Socialantropologen Lissa Nordin, verksam vid Stockholms universitets centrum för genusstudier, har under två år närstuderat ett antal äldre singelmän, så kallade ”gammpojkar”, i Västerbottens inland.

Hon har följt med dem på danser, på fisketurer, på friarfärder till Sankt Petersburg, och fått rätt bra pejl på de sociala konventioner dessa män är intrasslade i och vilken självbild de odlar.

Utgångspunkten för avhandlingen är den konstruktivistiska; att vi lever våra spel, socialt ”gör” manligt och kvinnligt, kärlek och känslor och sex, snarare än ”är” något.

Och vad gör gammpojkar? Faktiskt precis vad folk omkring dem gör, de drömmer om romantisk kärlek, om den ”rätta” som ska förlossa dem och göra dem till riktiga män och familjefäder. Den sociala respekten (som man får om man räknas till de ”normala”) är avgörande för dem. Sex är mindre viktigt, försäkrar männen och talar i stället om längtan efter närhet med någon de kan lita på.

Lissa Nordin samlar föreställningar ”man” har om dessa män, om deras sexualitet och deras samröre med ryska kvinnor – om det är mediastereotyper ( Pistvakt, Jägarna), skitsnack, fördomar eller sanna föreställningar tar hon inte ställning till. Dock konstaterar hon att män behöver kvinnor för att ”spela upp” manligheten. Kvinnorna har enligt de bortvalda (bittra) männen en enorm makt.

Samhälle

Pia Bergström