”Jag har sett mycket död”

George P Pelecanos drivs av ilska

Det är undre världen, hämnd och död.

Men det är ”på riktigt” i George P Pelecanos böcker.

– Jag skulle aldrig ägna mig åt att skriva nonsensdeckare utan samhällskritisk aspekt, säger den före detta kocken som blivit en av USA:s bästa kriminalförfattare.

Tidig morgon. George P Pelecanos väntar ensam i en hotellsalong med utsikt över fashionabla Strandvägen i Stockholm – en skarp kontrast till miljöerna i hans hårdkokta romaner om Washington DC:s undre värld.

Han dricker kaffe men lämnar småkakorna. Det är förståeligt, han är ändå en av USA:s tuffaste författare. Men samtidigt vardaglig.

– För mig är skrivandet ett vanligt jobb. Min fru skrattar åt mig för att jag alltid klär mig som om jag ska till jobbet, fast jag bara går en trappa ner i vårt hus, säger Pelecanos som är på sitt första besök i Sverige för att lansera boken ”Drama city”.

Det är 270 sidor hård vardagsrealism, ett hopkok av människans goda och dåliga sidor, skildrade genom den villkorligt frigivne knarkgangstern Lorenzo Brown och hans övervakare Rachel Lopez.

Research bland utslagna

– Jag är mest nöjd med ärligheten i boken. Personligheterna är inte tillrättalagda utan ett koncentrat av Washingtons innerstad. Polismannen Strange i min deckarserie rör sig i samma miljöer, men efter jobbet åker han hem till sitt medelklassliv. De här personerna, däremot, lever hermetiskt inneslutna av omständigheter som format dem.

Men de kan – precis som vi alla – förändra sina liv, menar George P Pelecanos.

– Efter mycket research bland utslagna vet jag att många klarar av att landa rätt. Men de sociala förhållanden många lever under gör mig arg nog att skriva böcker om dem.

Idén att skriva om fängelsekunders första tid i frihet fick han under en bilresa.

– Jag satt och lyssnade på ett radioprogram där frigivna berättade sina historier och det slog mig att deras perspektiv aldrig skildrats i romanform.

En frigiven flyttar sällan till en ny liten stad för att börja ett nytt liv utan tillbaka till sin storstad, där allt är sig likt och där inte sällan ett knarkpaket väntar som ”välkommen hem-gåva” från ”exkollegorna”.

– Inte pengar, utan ett knarkpaket som han måste sälja. Är det konstigt att många åker dit igen, säger författaren vars största utmaning den här gången var att porträttera en kvinna.

Fick hjälp av kollega

– Jag var tvungen att ringa kvinnliga författarkollegor när Rachel i boken skulle ragga på krogen. Hur skulle hon klä sig? Var skulle hon skvätta på sig parfymen? Helt okända fakta för mig.

Han framstår som till hälften cool kille, till hälften eftertänksam mogen man – men mest envis och idog, som bokens Lorenzo som laglydigt går till jobbet varje morgon.

– Envisheten och arbetsmoralen har jag ärvt av mina föräldrar. När jag skriver är det sju dagar i veckan, bäst morgon och kväll när jag är hungrig. Jag läste en gång att författare är som kriminella, de har intensiva perioder och sedan tomrum, som i fängelset. En bok följer samma plan som ett rån som man planerar, utför – och njuter av efteråt.

Själv är han dålig på att njuta av framgången.

– Jag känner press och det är inte kul. Jag kan inte hantera den.

Lösningen är att gå direkt på nästa samhällsskildring. Och nya, realistiska dödsfall.

– Jag har sett mycket död under de 15 år jag åkt runt med polisen, besökt bårhusen och de värsta kvarteren. Men privat är jag lyckligt förskonad från döden, jag har båda mina föräldrar i livet.

Fakta: George P Pelecanos

George P Pelecanos boktips till:

Britt Peruzzi