”Jag lever mitt livs dröm”

Efter tolv års motgångar har Morten Ramsland nått succén – och miljonerna

Morten Ramslands första roman sågades av kritikerna. Till och med hans fru tyckte att den var dålig.

Men han skrev en ny bok – samtidigt som han jobbade som handikappassistent.

Nu har släktskrönan ”Hundhuvud” gjort honom till mångmiljonär.

Trägen vinner. Så kan man lugnt sammanfatta dansken Morten Ramslands väg till succéförfattare. I dag sitter han avspänd och glad – van vid intervjuer – och berättar om sin bästsäljare. Den är såld till 15 länder och kommer nu på svenska.

Men de slitna gympadojorna och jeansen skvallrar om den Morten han förblivit trots miljonerna.

– Jag lever mitt livs stora dröm, det är fantastiskt. Men jag tror inte att jag förändrats som person. Den stora skillnaden är att pengarna ger frihet att skriva utan att fundera på ekonomin.

”Hundhuvud” är en vindlande familjekrönika om tre generationer. Absurd, hemsk och rolig. Berättelsen förgrenar sig från farfar Asger, en alkoholiserad smågalen målare, och farmor Björk, som för alltid undrar om hon gjorde rätt när hon valde bort sin trygge friare läkaren. Berättelsens röst är en sonsons.

– Jag har utgått från min egen släkt och diktat vidare. Vissa saker än sanna, andra inte.

Ständigt refuserad

Recensionerna har överlag varit lysande, och Morten har jämförts med Gabriel García Márquez.

Att boken skulle bli en sådan succé kunde författaren själv aldrig ana. Han debuterade med en diktsamling 1993, en som ”snabbt glömdes bort” som han själv säger. Han fortsatte på lyrikens väg, men refuserades gång på gång.

– Till sist tänkte jag att ”nu struntar jag i den här jäkla poesin”. I stället skrev jag en roman som kom ut 1998. Men varken recensenterna, läsarna eller ens min fru tyckte om den...

Inte nog med motgången. Morten drabbades av en depression – något som han i dag beskriver som ”en stor gåva”:

– Det var en process när jag lärde känna mig själv. Jag började reflektera över mina känslor och sätta ord på dem.

Och skam den som ger sig. Under fem år skrev Morten Ramsland på ”Hundhuvud”. Samtidigt arbetade han med handikappade och hann få barn.

– Innan ”Hundhuvud” kom ut var jag beredd på att även den kunde tas emot dåligt. Om ingen skulle bry sig var det kanske dags att göra något annat. Jag målar mycket, och funderade på att börja ägna mig åt det mer seriöst.

Nervös inför intervjuer

Men det behövdes aldrig. 2005 kom ”Hundhuvud”. Den rosades av kritikerna och försäljningen tog fart. Snart hade den sålt över 100 000 exemplar. Morten Ramsland blev ett stjärnskott i mediecirkusen.

– Succén var en konstig och överväldigande känsla. Jag hade suttit hemma vid datorn och skrivit, och plötsligt kastades jag in bland medierna. I början var jag nervös och förberedde mig väldigt noga. Det var en stor kontrast och jag hade svårt att vänja mig vid berömmelsen.

Var du blyg?

– Det är klart – en som väljer att sitta ensam hemma och skriva hela dagarna har ju en del i sin personlighet som inte är så social, haha. Men samtidigt ville jag inte gömma mig.

Vad har du gjort för alla pengarna?

– Inte så mycket faktiskt. Jag slutade jobba med annat än skrivande. Annars försöker jag leva som innan och ser pengarna mer som en trygghet.

Morten Ramsland är i full gång med nästa roman. Det blir en barndomsskildring om en elvaårig pojke.

Vad är du helst: barn eller vuxen?

– Vuxen! Fast helst med bra kontakt med barndomen. Den kan vara en tuff period, full av demoner och konflikter, och utan den vuxnes överblick.

Fakta: Morten Ramsland

Cecilia Gustavsson