Krig mellan adjektiven

Och så stövlar jag in i en roman, Okrossbar, skriven som en parafras på Strindbergs Röda rummet.

Det kan inte sluta lyckligt, och gör det inte heller. Hos gamle August är det en afton i början av maj, och hos hans sentida kollega, Martin Jonols är det en ”kristallklar kväll i slutet av april, loj och sval som en bakfull fotomodell”.

Hoppsan, vilket bildspråk.

Och värre blir det när Jonatan och Subbe fortsätter sina strövtåg genom den självgoda brackighetens stamort på jorden, Stockholm city. Plötsligt befinner man sig i adjektivens krig, där ingen formulering överlever därför att uniformeringen är för otymplig. Här finns ”glesa stim av magra punkpojkar” och ”löften som en påtänd bilhandlare”, och när radarparet Jonatan och Subbe äntligen får kontakt med det motsatta könet tvingas de konversera ”ett par kylskåpskalla förortsmadonnor, bjuda dem på cigarettter, hälla upp mer sunkvin i deras läppstiftkladdiga glas, råka smeka dem med de avspända, böljande rörelserna hos ett vattenlik”.

Och så håller det på.

Nu ska jag läsa om Röda rummet.

Roman

Anders Paulrud